My name i Morein

Socialt handikappad.
For forsta gangen i mitt liv ar jag socialt handikappad. Jag Martin Nilsson som i regel kan finna mig i de flesta sammanhangen star oftare an ofta stum.
Fan ta mig sjalv. Varfor var jag inte mer aktiv pa Rigmothers Engelska timmar pa Bergsaker.

Vi borjar fran borjan. Forsta bussen in mot Sydney i fran flyplatsen. Pa bussbiljetten skirver inte bara chafforen ens resa och betalning utan ocksa ens namn.

Lite nervost men valdigt sjalvsakert sager jag Martin med engelskt uttal.
Chafforen tittar fragande och ber mig bokstavera.

- M [em] A[aa] (efter a:et borjar Emil och Magnus att skratta vilket gor att mig generade men innan jag inser att jag sagt ett sveskt a, har aven r:et blivit utalat) R[are] (Efter att jag sagt R:et sa skams jag over min A:a miss, jag skams sa mycket att jag stavar mitt namn fel.) I [ai] N[en]

Chafforen tittar pa mig och skriver sedan Morein och tittar fragande om han uppfattat det hela ratt. Ett kort Yes blir mitt svar.

Sedan har det fortsatt, att bestalla och boka rum gar bra men att konversera om lite allt mojligt ar omojligt. Det blir TILT total TILT i lillhjarnan. Men det blir sakta men sakert battre och lagomt till hemresan kan jag nog prata som alla andra Svenskar gor nar de kommer ner.

Tills vidare har jag lart mig ett trick, ett lomskt sadant. Jag mumlar lite mer an vanligt da jag svara pa fragor. Detta ger mig betanke tid till att formulra mig hyffsat korrekt pa den stallda funderingen.

Mycket kan man saga om mig, men inte att jag ar dum!