Jag tar bloggen till en helt ny nivå

Var hos mor och far. Där bjöds det på fika och Feddie Waldning då han tolkar Bond-teman.
Magnifikt.
Både fikat och Walding.
Walding känns lite underskattad så som här:




Magnifikare.
Magnifikast är textraden "jag har ropat allt jag orkart, allt jag orkart, efter dig..."


Jag utvecklar bloggen.
För er är det idag Onsdag och klockan är efter fyra. Jag är i Iggesund, där jobbar jag. Där bloggar jag absolut inte eftersom jag inte har något internet.
Testar därför på att förskriva och programera in då inläggen ska publiceras
HYBRIS! som om ni vore tusentals läsare.

Herregud vilken H Y B R I S!

Där anekdoterna aldrig dör ut...

Baracker, baracker, baracker.
Referens är där just nu.

Senaste historia som dessutom avslutades med "att det är dagens sanning" handlade om en av våra konkurrenter.
Det var en på firman som dom helt sonika och utan någon egentligen anledning gjorde sig av med en arbetare(facket var med i facket!. Då papperna var påskrivna och han huxflux var arbetslös så gick mannen på närmaste bolag.
Där köpte han sju öl.
Sedan vandrade han vidare mot stadens tobakshandel.
Där köpte han sig sju paket med cigaretter.
Sedan gick han till sin bil, öppnade dörren och tog ut påse-modell-större och gick mot stadens mest välbesökta bänk.
På bänken satt som väntat stadens mindre smickrande skara och julafton eller ej så delade mannen ut en öl samt ett paket cigaretter till var och en.
Men det fanns såklart ett krav, det gör det regel i dagens samhälle. För att få öppna ölen och känna ruset så måste vederbörande ta på sig en av alla dom varseljackorna som låg i påse-modell-större.
Jackor med stora tryck om den numera arbetslösa mannens förra firma.

Så helt plötsligt svärtades firmans rykte ner. Mannen utan arbete fick sin hämnd och stadens mindre smickrade skara fick något för dagen samt något som kanske räddade dom ifrån den bistra vinterns köld.

Vettigt eller ej. En rolig anekdot är det till trots.

Where the Hell is Matt?

Eftersom jag totalt lyckats missa det här kanske även ni har,





Fantastiskt, så himla tufft.

Listar radiohumor

Spotify är fantastiskt. Det ger verkligen lättsamheten ett ansikte!

Som tillexempel Hassan, för några år sedan sörjde jag ett borttappat kassettband som min moster för säkert 12 år sedan gjort åt mig. Jag ville så gärna höra dom roliga radiosketcherna!

Nu finns dom helt plötsligt allihop på Spotify.

Så nu kan jag enkelt och smidigt lyssna. För att ger en i guide i Hassan-djungeln ger jag er nu mina fem favoriter.

• 56:ans Buss
• Panikragg
• Hökarängens Blommor
• 10.000 Tyska Bögar
• Ett Sällskap Från Mumindalen

Fantasiska busrigningar!

Lämlar

Under tidens gilla gång har jag arbetat med olika, nu arbetar jag återigen med han jag trivts bäst med, det är nog därför jag finnner det så lämpligt att ligga borta på veckorna. Han som jag nu kamperar ihop med nu går under namnet, Katastrofen, han är en fantastisk människa som visslar på Bach, Beethoven och Vivaldi. På den totala rasttiden (en timme) löser han Sveriges svåraste korsordstidning. Ett kryss om dagen. Han plockar kilovis med svamp och då han reser så reser han för att vandra runt. Tillråga på alla dessa fantastiska egenskaper så är han dessutom en jävel på att jobba och knacka ställning.

Hur som haver så av någon anledningen satt vi och pratade om lämlar på morgonrasten. Varpå Katastrofen berättar att lämmeln kan bli så förbannad att den dör.
Är inte det fantastiskt, tänker mig att lämmeln skriker och lever rövare över att pälsen aldrig torkar. Svär värre än kapten Haddock och plötsligt bara POFF så ligger den där med trehundra i puls och död.
Hur tufft är inte det!
Ännu tuffare är det ju om lämmeln vet om det men skiter i det.

"-Helvetes satans jävla skit nu kommer jag dö med det bjuder jag fan på er jävlar för nu blommar det i snusdosan!"

Sedan bara poff. Död!

Om jag ska omfödas så ska det banne mig vara som Lämmel, skulle vara så fantastiskt att bli så förbannad så kroppen inte orkar med, borde vara en mäktig känsla.

Sedan om det stämmer det vet jag ej, men jag vet att jag litar på Katastrofen. Nästan mer än på en bok. För sådan är han min vän.

Infriar fördomar

Jag är på en ny arbetsplats, i en annan del av Sverige. Inte så långt ifrån Sundsvall men tillräckligt långt för att övernattning på veckans dagar är att föredra. Jag är på en fabrik och monterar det jag gjort sedan studenten, ställningar.

När man är inne på en industri, så primeras puntklighet. Halvtimmes rast från klockan nio samt två kvarts raster halv tolv och halv två.

Som i skolan. Uppstyrt.

Rasterna tillbringas i baracker eller "bodarna" som är dom riktiga arbetarnas benämning. Man går till sin bod, äter sin matlåda och skyndar sig till kaffebryggaren för att inte bli med tom kopp.

Sedan löser man sitt korsord eller utbyter anekdoter som går i stor fiskarens tecken*.

Då rasten är slut, går man återigen ut och producerar lydigt till nästa rast. Vissa arbetare, dom med låg moral "blindskiter" mellan rasterna. En slags taktikbajsning, då man passar på att få behov av toalett då arbetet inte längre behagar.

På toaletten kan man få se dylika saker:



Barbiekvinna med stormbarm utförandes en avsugning.
Klottrad på bod-toalett.



Också det väldigt skolaktigt, närmare bestämt högstadieaktigt.

Fördomarna infrias. Men konstigt nog irreterar det inte mig, jag är rätt nöjd med min vardag just nu. I alla fall ett tag framöver.

*Den ena historien avlöser den andra och är hundra gånger mer häpnadsväckande.