Jag har inget att skriva men skriver det anda! Ar ju uppvaxt pa 90-talet och da hor ju sadant till.

Lordag 19:50, Surfers Paradise, Australien.

Det ar blott, det regnar och har sitter jag pa ett internetcafe' och skalver. Inte sa det syns men inombords.

Imorrn ar det Sondag och forhoppningsvis uppehall i det dassiga vadret. Vi vill bli brun och vi vill hopppa fallskarm trots att vi skalver, vissa mer an andra.

Sjalv ar jag nog minst nervos i herrskapet, Pempisen mest och Mange ar dar nagonstans lite mittimellan, mer at det avslappnade hallet.

Sjalva hoppet och 60 sekunders fallet ororar mig inte. Bara allt fungerar dvs fallskamren vecklas ut. Om det fungerar sa ar det enda som oror mig att jag ska komma ner utan har. Att hela min majestaiska frisyr ska ha forsvunnit i luftdarget.

Annars ar det bara nojjorna som att jag hoppar ut och tamdemkillen som ska hjalpa mig star kvar. Eller att jag hoppar skevt landar pa vingen och pajjar fallskamsfunktinonen.

Men annars ar jag lugn, jag har ju hoppat fran hogsta trampolinen pa Sporthallen eller heter det Himlabadet nu? Sloseri med skattepengar ar det i alla fall, ovasett namn.

Kom foresten i skrivande stund pa ett till satt som kan gora att jag inte landar lyckligt. Att jag dundrar flera meter ner i jorden istallat for att landa som om jag hoppar ner fran en stol.
Det ar om det inte finns nagon vag. Da kommer jag garanterat skarva ner vikten med minst 30 kilo. Jag har gjort det forr sa jag lar gora det igen. Senast var nagon gang i Are. Pa en skiduthyrning, nagot som resulterarde i extra manga utlosta bindings-tillfallen. Hur mycket min mastiga hydda vager? 68,3.

Tramsigt inlagg, ma handa jag ar ju banne mig nervos!

Edit 1
Undra hur Emils inlagg hade sett ut om han hade haft blogg.
Det hade nog inte funnits nagon begriplig menining.