Sommar, en amatör recension

Det är ett idogt jobb att lyssna igenom Sommar i P1.
Det är ingenting man bara hastar,
det tar den tid det tar.

Jag har egentligen ganska mycket tid till sådana förströelser, för har man inget stort hushåll, inga barn med måsten så har man tid för saker man gillar och jag gillar Sommar. Med dess anekdoter, tankar, åsikter och allmänna livsöden.
I år har jag hitintills andå bara lyssnat mig igenom tre.
Mark Levengood var väntat mysig och underfundig.
Helena Bergström som kritikerna rosade, lyckades inte greppa mig riktigt men det funkade.
Också Olof Wretling då, komikern och skådespelaren ifrån humorkollektivet Klungan med radiosuccén Mammas Nya Kille i bagaget var: Briljant skulle jag vilja påstå.
Han berättar med hjälp av humor och mer eller mindre sanna historier om sex viktiga män i hans liv. Resultatet blir lagom lätt tuggat, roligt och fullt av fina undermeningar.
Och med beskrivningen:
Jag är nitton år och mitt framför mina ögon brakar tallskogen. Friska tallar går av på mitten och störtar mot marken i ett jävulskt dån. Cancern vann och en röst i mitt huvud säger, det finns ingen rättvisa och hädanefter inte heller någon farsan Baloo. Jag är en slarvigt ritad Mowgli figur och sorgen åker runt i min kropp men hittar inte ut.
Om känslan då hans far gick bort är bara det fog nog för alla att offra en timme ifrån alla måsten.

Har man sedan lite humor så kommer man alltid små fnissa då man hör denna låt igen,