Stockholm 02:48
-Vart ligger närmsta matställe.
Taxichauffören vevar ner runt och undrar väluppfostrat och försynt, vad Victor skrek.
- Jag undrar vart närmsta matställe ligger. Jag är från Norrland.
-Jaha, den här tiden är det nog Shell. Det ligger ungefär en kilometer bort.
-Hur mycket?
-Ursäkta?
-Hur mycket kostar det att svänga förbi den och sedan till Harplingegränd 34, det ligger vid Årsta.
- Har du kontanter, så kostar det 190 kronor.
Vi hoppar in i bilen. En nyinflyttad utan lokalkännedom, en nyinflyttade med bättre lokalkännedom men sämre alkoholkännedom också jag, besökande boendes i Sundsvall.
I bilen berättar Victor om hans och Eriks lilla äventyr. Hur dom flytt Norrland för att se sig om i storstaden, han menar på: Om du aldrig provat hur kan du då vara säker? Själv sitter jag bak, ömsom lyssnar, ömsom ser till så att Erik sköter sig. Hela tiden undrandets om inte chaufförens bäst före datum för att just vara yrkeschaufför varit.
Medan jag klurar i baksätet på hur jag på artigt vis ska få ur gubbens ålder så börjar han berätta att han gjorde samma resa som nu Victor och Erik just nu utforskar.
-Nitton år, då fick jag nog och flyttade upp från Skåne. Det var -54 och jag var sökte ett vettigt arbete.
Jag hajjar till och börjar segt räkna ut hans ålder.
Mannens skrumpliga fingrar kramar ratten och sakta men säkert för han oss fram på Stockholms gator. Han berättar sådant som dagens ungdom kallar "streetsmart" för Victor. Om vad taxiresor bör kosta och att man inte ska få storhetsvansinne och låtsas vara något man inte är.
Victors reaktion på taxipriser låter sig inte väntas trots påverkan av statligdryck.
-Vi åker alltså billigt nu?
-Jo, det gör ni svara mannen obekvämt.
-Det är så här jag blev blåst. Det var en kvinna som smet efter jag skjutsat henne till slussen. När hon skulle betala la hon bara bena på ryggen och sprang och jag är ingen ungdom längre. Ni åker alltså för hennes peng.
Vid det här laget hade jag kommit igång med additionen och fått fram chaufförens ålder och trots min tidigare avsikt till att vara väluppfostrad så vräker jag fram.
-Nä, om det du tidigare berättat stämmer så måste du vara närmare 75!
Gubben skrattar till.
-Det var mig en vaken ung man vi hade där i baksätet.
Erik som tidigare bara framstött onödigheter undrar plötsligt lite mer skärpt än tidigare varför man jobbar så länge. Jag håller med och utvecklar.
-Det kan väl inte vara vrålkul att skjutsa sådana som oss. Nattetid dessutom.
-Ibland har man inte något val. Jag vill inte sörja ihjäl mig....
Den trevlige taxichauffören berättar att han som alla andra pensionerat sig vid sextiofem. Att han funnit tillvaron helt okej ända till hans älskade för två år sedan gick bort. Meningen med livet försvann och räddning blev arbetet.
Jag beklagar och sitter resten av resan tyst, tänkandes.
I framsätet har samtalet återigen tagit fart men det är ingenting mer än ett sårl. Jag är bestört över informationen. Egentligen är det en fantastisk kärleksförklaring, fast en i sorgens outhärdliga tecken. Med en klump i bröstet undrar jag om hon kan ta del av den.
Resan når sitt mål vi tackar för oss och får gubbens privata visitkort
-Det är bara bra folk som får det! Men ring bara på nätterna. Dagtid kör jag inte, det går det bättre då!
Spara nummret. Ni borde använda denne mans tjänst när ni besöker huvudstaden.073 94 28 162
