Påtal om låtars förvandlingen.
Denna låt är den mest otippade låten i sommar som gjort en positiv förvandling, fan vad bra den är!
måndag 5 augusti 2013
söndag 21 juli 2013
Söndag innan verkligheten
Semestern går mot sitt gilla slut. Två veckor går fort.
Semestrar, stora högtider och resor har ofta en förmåga att bli sämre än vad man hoppats på. Så har inte denna. Så med gått mod återgår jag till rutiner.
Semestern har innehållit:
Ett stycke gatufest.
Ett stycke läst bok.
Ett stycke GIF match.
Ett stycke kvällsdop.
Ett stycke middagsbjudning.
Ett stycke Selånger match.
Ett stycke resa till Åre
Ett stycke badtunne brak.
Ett stycke ishalls besök.
Två stycke nätfiske.
Två stycke besök på bio.
Två stycke hyrda filmer.
Två stycke flytthjälps dagar.
Två stycke övernattningar i husvagn för sjöbodsharmoni.
Fem stycken båtturer.
En drös med podcaster och sommarprat.
Har avverkat ytterligare två Sommarprat.
Jenny Strömstedts som briljerade med en smart berättar teknik samt Leo Razzak.
Om man ska välja någon av dom välj i sådana fall Razzak. En annan typ av verklighet. En verklighet som kan bli bra att bli varse om.
Sedan har jag naturligtvis lyssnat på Värvet och Filip och Fredriks podcast.
Hade missat att Triumf intervjuat Kristian Gidlund. Ett bra komplement till hans sommarprat. Tårögd var vad men blev.
Märkligt dessutom hur en låt kan få en annan innebörd för att en annan beskriver sitt ögonblick till den.
Semestrar, stora högtider och resor har ofta en förmåga att bli sämre än vad man hoppats på. Så har inte denna. Så med gått mod återgår jag till rutiner.
Semestern har innehållit:
Ett stycke gatufest.
Ett stycke läst bok.
Ett stycke GIF match.
Ett stycke kvällsdop.
Ett stycke middagsbjudning.
Ett stycke Selånger match.
Ett stycke resa till Åre
Ett stycke badtunne brak.
Ett stycke ishalls besök.
Två stycke nätfiske.
Två stycke besök på bio.
Två stycke hyrda filmer.
Två stycke flytthjälps dagar.
Två stycke övernattningar i husvagn för sjöbodsharmoni.
Fem stycken båtturer.
En drös med podcaster och sommarprat.
Har avverkat ytterligare två Sommarprat.
Jenny Strömstedts som briljerade med en smart berättar teknik samt Leo Razzak.
Om man ska välja någon av dom välj i sådana fall Razzak. En annan typ av verklighet. En verklighet som kan bli bra att bli varse om.
Sedan har jag naturligtvis lyssnat på Värvet och Filip och Fredriks podcast.
Hade missat att Triumf intervjuat Kristian Gidlund. Ett bra komplement till hans sommarprat. Tårögd var vad men blev.
Märkligt dessutom hur en låt kan få en annan innebörd för att en annan beskriver sitt ögonblick till den.
måndag 15 juli 2013
Sommarprat samt bok
Ytterligare ett sommarprat har jag lyssnat på.
Henrik Lundqvist sommarprat, NHL målvakten i New York Rangers.
Det sommarpratet gav ingenting.
Så börja lyssna på något av dom andra i sådana fall.
Däremot läser jag just nu Dan Browns nya bok Inferno. Där vet man vad man får. Exakt samma stuk som övriga av Brown men man lär sig mycket om historia och symboler. Samt att intrigen gör att man hela tiden vill vända blad.
Henrik Lundqvist sommarprat, NHL målvakten i New York Rangers.
Det sommarpratet gav ingenting.
Så börja lyssna på något av dom andra i sådana fall.
Däremot läser jag just nu Dan Browns nya bok Inferno. Där vet man vad man får. Exakt samma stuk som övriga av Brown men man lär sig mycket om historia och symboler. Samt att intrigen gör att man hela tiden vill vända blad.
tisdag 9 juli 2013
Det är svårt att blogga då det finns snabbare medium som är mer mobilt anpassat. Som Twitter 140 tecken är max. Ibland är jag kul, som här detta tycker jag är så kul att jag delar det även här.
Vi kan kalla det: Längtan efter retweets 2 februrai 2013 (man måste läsa nerifrån och upp).
Patetiskt!
Men älska mig för den jag är!
Vi kan kalla det: Längtan efter retweets 2 februrai 2013 (man måste läsa nerifrån och upp).
Patetiskt!
Men älska mig för den jag är!
måndag 8 juli 2013
Sommar i p1
Jag har semester! Min första semester som är tagen för att inte göra någonting! I vanliga fall tas den för hökörning, hockeycuper eller andra resor såsom en tripp till Australien eller en weekend hos en lillebror i fjällen.
Semester som jag tagit nu är/var helt obokad av aktiviter men har nu snabbt fullt av sådana. Menllan allt det roliga som en semester innebär så lyssnar jag, 2013 är nog det år som kommer gå till histiorien då jag lyssnade på allt.
I vinter gick jag en utbildning via jobbet som innebar att man i 8 veckor varje dag skulle lyssna på olika föreläsningar som man hade på sin smartphone, varje föreläsning var i snitt 22 minuter.
Sedan varvade jag det med att lyssna på podcaster. Det är Filip och Fredriks, Värvets och ibland Alex&Sigges podcaster som går varmast.
Lagom till sommaren så så har värvet ökat dosen av intervjuer till två i veckan och samtidigt så håller Sommar i P1 sitt brukliga tempo. Detta innbär att vissa dagar kan jag ha tre olika saker på ca en timme som jag vill lyssna till.
Sommar i P1 blir såklart mest lidnande. Finns det verkligen någon som orkar med att lyssna på alla?
Dom jag hittils lyssnat på är:
Jonas Gardell.
Maja Ivarsson.
Filip Hammar.
Kristian Gidlund.
Liv Strömqvist.
Alla har varit bra, ingen har varit tidsslöseri. För tid tar det att lyssna om det inte bara ska bli bakgrundsljud likt havet på en strand utomlands. Bäst av dom jag hittils lyssnat på var Gidlund. Det blir väl investerad tid. Det borde vara obligatoriskt att lyssna på det. En del av läroplanen.
Det skulle kvalitetssäkra ens liv och ge perspektiv.
Annars rekommenderar jag Värvet, en podcast av Kristoffer Triumf där han intervjuar och framförallt lyssnar på olika kända människor. Om man ska börja lyssna på något av alla program han spelat in så rekommendera jag det med Ernst Kirchsteiger och Kristoffer Appelqvist.
Semester som jag tagit nu är/var helt obokad av aktiviter men har nu snabbt fullt av sådana. Menllan allt det roliga som en semester innebär så lyssnar jag, 2013 är nog det år som kommer gå till histiorien då jag lyssnade på allt.
I vinter gick jag en utbildning via jobbet som innebar att man i 8 veckor varje dag skulle lyssna på olika föreläsningar som man hade på sin smartphone, varje föreläsning var i snitt 22 minuter.
Sedan varvade jag det med att lyssna på podcaster. Det är Filip och Fredriks, Värvets och ibland Alex&Sigges podcaster som går varmast.
Lagom till sommaren så så har värvet ökat dosen av intervjuer till två i veckan och samtidigt så håller Sommar i P1 sitt brukliga tempo. Detta innbär att vissa dagar kan jag ha tre olika saker på ca en timme som jag vill lyssna till.
Sommar i P1 blir såklart mest lidnande. Finns det verkligen någon som orkar med att lyssna på alla?
Dom jag hittils lyssnat på är:
Jonas Gardell.
Maja Ivarsson.
Filip Hammar.
Kristian Gidlund.
Liv Strömqvist.
Alla har varit bra, ingen har varit tidsslöseri. För tid tar det att lyssna om det inte bara ska bli bakgrundsljud likt havet på en strand utomlands. Bäst av dom jag hittils lyssnat på var Gidlund. Det blir väl investerad tid. Det borde vara obligatoriskt att lyssna på det. En del av läroplanen.
Det skulle kvalitetssäkra ens liv och ge perspektiv.
Annars rekommenderar jag Värvet, en podcast av Kristoffer Triumf där han intervjuar och framförallt lyssnar på olika kända människor. Om man ska börja lyssna på något av alla program han spelat in så rekommendera jag det med Ernst Kirchsteiger och Kristoffer Appelqvist.
torsdag 4 juli 2013
Domedagsprofeten
Att Gatufesten ska ha sålt fler biljetter än någonsin kan enbart bero på att man måste betala för tidigare gratisdagen. Denna fest kommer såsom många andra gå i graven.
Jag menar vad vill man se ikväll? Spelar något band ikväll?
Petter var i alla fall bra!
Jag menar vad vill man se ikväll? Spelar något band ikväll?
Petter var i alla fall bra!
söndag 23 juni 2013
Förtydligande
Angående föregående inlägg:
Naturligtvis vill vi umgås med andra också. Så bli inte avskräckta att hälsa på och umgås. Jag ville bara belysa det fina i det hela.
Naturligtvis vill vi umgås med andra också. Så bli inte avskräckta att hälsa på och umgås. Jag ville bara belysa det fina i det hela.
Det är fint som vi har det.
Högakusten, Nordingrå, Ådal.
Där bygger vi en bod på/vid vattnet. En sjöbod. En som man kommer kunna sova i och ha som sommarstuga. Det räcker så. Det är väldigt och det kommmer bli underbart och fint.
Midsommardagen tillbringades uppe i boden. Dock är vi inte på långa vägar klara. Det tar tid för en familj som ska bli lätt irriterad och lite osams under själva byggandet. Men också är dom som uppfostrat oss ledare och deras uppfostran har i korta drag varit: Ni kan bli vad ni vill.
Kombinationen av fullt stöd och att man blir lik sina föräldrar har därför skapat tre grabbar som också är/vill vara ledare. Man vill bestämma, törs ha en åsikt och kommer gärna med ifrågasättande eller goda råd, i tid och otid. Sådant sinkar men berikar även ett bygge. Därav tiden men även resultatet.
Nåväl i Ådal, i boden och i våran husvagn i Barsta firades midsommardagen. Det fiskades, grillades, hånades (hjärtligt men rått) och skrattades. Skrattet och gliringarna oss i mellan var bestående oavsett om det var jag, mellanbror, mor och far. Jag, mor och far eller Jag, mor, far, lillebror och hans flickvän. Vad jag förstod så vara känslan densamma även då det var mellanbror, mor och far dagen innan.
Det är fint. Vissa får såklart mer gliringar än dom ger och viceversa. Men alla skrattar. Alla trivs och vi har det väldigt bra. Det är fint, det är tammefan otroligt fint att kunna vara en familj. Där vi trivs med varandra och inte längtar bort. Där vi även om vi retas och kan bli lätt osams aldrig skulle bli riktigt ovänner. Där vi hela tiden har det bra tillsammans.
Visst är det något fint över det hela!
Att man kan fira en midsommardag och känna, det behöver inte vara fler än vi för att ha det bra!
Det är fint att vara en familj.
För övrigt har detta varit min favoritlåt i helgen.
Där bygger vi en bod på/vid vattnet. En sjöbod. En som man kommer kunna sova i och ha som sommarstuga. Det räcker så. Det är väldigt och det kommmer bli underbart och fint.
Midsommardagen tillbringades uppe i boden. Dock är vi inte på långa vägar klara. Det tar tid för en familj som ska bli lätt irriterad och lite osams under själva byggandet. Men också är dom som uppfostrat oss ledare och deras uppfostran har i korta drag varit: Ni kan bli vad ni vill.
Kombinationen av fullt stöd och att man blir lik sina föräldrar har därför skapat tre grabbar som också är/vill vara ledare. Man vill bestämma, törs ha en åsikt och kommer gärna med ifrågasättande eller goda råd, i tid och otid. Sådant sinkar men berikar även ett bygge. Därav tiden men även resultatet.
Nåväl i Ådal, i boden och i våran husvagn i Barsta firades midsommardagen. Det fiskades, grillades, hånades (hjärtligt men rått) och skrattades. Skrattet och gliringarna oss i mellan var bestående oavsett om det var jag, mellanbror, mor och far. Jag, mor och far eller Jag, mor, far, lillebror och hans flickvän. Vad jag förstod så vara känslan densamma även då det var mellanbror, mor och far dagen innan.
Det är fint. Vissa får såklart mer gliringar än dom ger och viceversa. Men alla skrattar. Alla trivs och vi har det väldigt bra. Det är fint, det är tammefan otroligt fint att kunna vara en familj. Där vi trivs med varandra och inte längtar bort. Där vi även om vi retas och kan bli lätt osams aldrig skulle bli riktigt ovänner. Där vi hela tiden har det bra tillsammans.
Visst är det något fint över det hela!
Att man kan fira en midsommardag och känna, det behöver inte vara fler än vi för att ha det bra!
Det är fint att vara en familj.
För övrigt har detta varit min favoritlåt i helgen.
fredag 21 juni 2013
Midsommar
Hela staden avvaktar en kväll som denna. Folket stressen och livet är utflyttat till landsbygden, bryggor och familjetillställningar. Tror man skulle må bättre om det var så oftare.
söndag 16 juni 2013
Kredderi Kreddera
Jag försöker så gott jag kan, det är inte lätt men vardagsrasismen måste man stoppa.
I en sms-konversation med flera deltagare, pedagogiskt har jag tagit bort med olika färger då olika personer skriver. Ingen har ju begärt att det egna ska bli offentlighet.
Här i bild två svarar jag.
Mina vänner Kalle och Olle gör det på facebook. Olle är makalöst duktig.
Samma sak här. Pedagogiskt med färger igen, ingen har begärt ofrivillig publicitet. Dock Kalle och Olle hyllar jag ju. Så deras namn består.
tisdag 21 maj 2013
Ett inlägg som inte är för mödrar
Detta inlägg är inget för mödrar. Det är lite pajjigt, plumpt och vulgärt. Andras mödrar borde ställa sig i led efter vederbörandes och förlåta. För det är bara plumpt det är inte knark.
Magnus som kanske är den siste läsaren publicerade nyligen denna bild. En fin bild med fint väder och en fin skjorta, men låt oss analysera den.
Är det inte något väldigt märkligt med det hela?
Magnus ser väldigt ansträngd ut.
Kaffekoppen i hans höger arm verkar väga 20 kg. Jag ser inget kaffe men armen ser ut att pulsera, det skulle jag kunna köpa om minsta tendens till svart guld syntes i den gula koppen.
Även vänster armen ser väldigt anspänd ut. Apelsinen ser det ut som han vill krossa närsomhelst och blicken mina vänner? Är det verkligen fundersam han ser ut att vara? Ser det inte lite ut som han sitter på muggen....
Sedan kommer vi till fötterna:
Även dom kniper han med som aldrig förr. Tror jag inte skådat sådana ansträngda fötter sedan barnsben då Anton i Lönneberga fick sin stortå i en råttfälla.
Sammanfattningsvis:
Magnus ser ut som han är påväg att brisera, fast han får inte.
Inte än!
Inte nu!
Inte in i kameran!
För vem vill ha det på kort? På film är väl en sak men på kort! Det är det sista man vill se och framför allt bevara i ett fotoalbum!
Brisera och avsluta på kort, hujedamig!
Dock är det ett fråetecken som jag inte kan räta ut. Hur sitter hen under bordet. Hen syns ju inte på bilden.
Magnus som kanske är den siste läsaren publicerade nyligen denna bild. En fin bild med fint väder och en fin skjorta, men låt oss analysera den.
Magnus ser väldigt ansträngd ut.
Kaffekoppen i hans höger arm verkar väga 20 kg. Jag ser inget kaffe men armen ser ut att pulsera, det skulle jag kunna köpa om minsta tendens till svart guld syntes i den gula koppen.
Även vänster armen ser väldigt anspänd ut. Apelsinen ser det ut som han vill krossa närsomhelst och blicken mina vänner? Är det verkligen fundersam han ser ut att vara? Ser det inte lite ut som han sitter på muggen....
Sedan kommer vi till fötterna:
Även dom kniper han med som aldrig förr. Tror jag inte skådat sådana ansträngda fötter sedan barnsben då Anton i Lönneberga fick sin stortå i en råttfälla.
Sammanfattningsvis:
Magnus ser ut som han är påväg att brisera, fast han får inte.
Inte än!
Inte nu!
Inte in i kameran!
För vem vill ha det på kort? På film är väl en sak men på kort! Det är det sista man vill se och framför allt bevara i ett fotoalbum!
Brisera och avsluta på kort, hujedamig!
Dock är det ett fråetecken som jag inte kan räta ut. Hur sitter hen under bordet. Hen syns ju inte på bilden.
söndag 19 maj 2013
söndag 12 maj 2013
Fotografier ifrån verkligheten
06:15 inkom det ett larm till polisen att en bil dunkat in i det lilla hushållets vägg här på bergsgatan. Högst ovetande om detta vaknade jag klockan åtta. Helt och utan den minsta tendens till att noterat smällen som övriga i huset vaknat av. Men också sover jag i ett eget producerat sågvärksljud.
Såhär såg det i alla fall ut:
Om man ändå ska in i en husvägg så är det lika bra att passa på att testa hoppfunktionen på kärran med.
Begravningsbyrån fick nytt fönster men som tur var enligt ST ingen ny kund.
Stupröret och väggen fick sig också en kyss men mest synd är det om sandlådan. Den som precis hade pustat ut efter en hård snöskottar-säsong utav ständig oro av att stora traktorarslen ska förgöra ens existens!
Efter att dokumenterat det inträffande enligt min mening bättre än ST så begav jag mig ut till Birsta för att utnytjja mig utav öppetköp samt tysta ekot i kylen.
Vid en rondell i det makabra varuhusmetropolen ökade pulsen då jag tittade ner på instrumentpanelen men efter en i min mening otrolig manöver:
Sitter nu på balkongen och undrar vad jag ska med bilden till, hittar även en ifrån i vintras:
Dessa saknar helt syfte. Det är inga bilder som imponerar, inte ens min farmor som är mitt livs största supporter och även kan berömma det totala misslyckandet skulle lyckas berömma det hela med värdighet.
Som tur är kan jag kompensera det hela med en åretsbild kanditad som jag lyckades fånga på parkeringen.
Hade jag haft instagram så hade jag taggat den som följande: #Gråsparvar #tjuvröker #nakedgirls #hotgirls
Förklaring till taggarna: Dom två första förklarar bilden. Dom två sista lockar till sig klick.
Såhär såg det i alla fall ut:
Om man ändå ska in i en husvägg så är det lika bra att passa på att testa hoppfunktionen på kärran med.
Begravningsbyrån fick nytt fönster men som tur var enligt ST ingen ny kund.
Stupröret och väggen fick sig också en kyss men mest synd är det om sandlådan. Den som precis hade pustat ut efter en hård snöskottar-säsong utav ständig oro av att stora traktorarslen ska förgöra ens existens!
Efter att dokumenterat det inträffande enligt min mening bättre än ST så begav jag mig ut till Birsta för att utnytjja mig utav öppetköp samt tysta ekot i kylen.
Vid en rondell i det makabra varuhusmetropolen ökade pulsen då jag tittade ner på instrumentpanelen men efter en i min mening otrolig manöver:
- Ner i fickan
- Upp med telefonen
- Två avtryck
- Akta tanten
- Akta tanten
- Tillbaka med telefonen
Sitter nu på balkongen och undrar vad jag ska med bilden till, hittar även en ifrån i vintras:
Dessa saknar helt syfte. Det är inga bilder som imponerar, inte ens min farmor som är mitt livs största supporter och även kan berömma det totala misslyckandet skulle lyckas berömma det hela med värdighet.
Som tur är kan jag kompensera det hela med en åretsbild kanditad som jag lyckades fånga på parkeringen.
Hade jag haft instagram så hade jag taggat den som följande: #Gråsparvar #tjuvröker #nakedgirls #hotgirls
Förklaring till taggarna: Dom två första förklarar bilden. Dom två sista lockar till sig klick.
söndag 5 maj 2013
Vår
Det är vår och efter att ha läst en intervju med Sigge Eklund så kliar det lite i fingarna. Läste för längesedan ett inlägg av Magnus om att killar är dålig på att blogga. Tror jag ska släppa på publicist kraven och mer slentrian skriva. Kan bli kul, kan bli inget alls!
Men vi gör ett försök har dessutom slutat skämmas över skapelsen.
Men vi gör ett försök har dessutom slutat skämmas över skapelsen.
onsdag 19 december 2012
Icke frågor
Sociala medier och smartphones gör att dagens samhälle lider av inflation i icke frågor. Allt går för fort, man hinner inte andas, ens första tanke är inte ens bästa tanke. Ens första tanke saknar ofta perspektiv. Men samtidigt detta inlägg är ju ett bidrag till alla....
Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor! Icke frågor!
måndag 12 november 2012
Ingen sömn i världen kan få en att inte bli trött....
En liten last som jag dras med numera är att jag älskar att vakna pigg. Det är få saker som är så roligt eller intressant på kvällen som gör det värt att vakna trött.
Jag är lite som en tonåring igen, i tonåren kunde jag gå och lägga mig vid nio för att sedan vakna halv sju pigg som en mört. Detta beteende började återigen i husvangen förra vintern då verkligen ingeting kunde vara roligare än att sova.
Så igår kväll gick jag och la mig elva, somnade direkt för att sedan vakna 06:30 utsövd. Telefonalarmet tjöt och som så brukligt gick jag upp för att sätta mig på toa där jag gjorde mina bestyr samt en genomgång av nyheter i den tidigare tjutande mobilen. Pigg och rask.Men plötsligt blev jag dödstrött......
Fan vad trött jag blir!
Jag är lite som en tonåring igen, i tonåren kunde jag gå och lägga mig vid nio för att sedan vakna halv sju pigg som en mört. Detta beteende började återigen i husvangen förra vintern då verkligen ingeting kunde vara roligare än att sova.
Så igår kväll gick jag och la mig elva, somnade direkt för att sedan vakna 06:30 utsövd. Telefonalarmet tjöt och som så brukligt gick jag upp för att sätta mig på toa där jag gjorde mina bestyr samt en genomgång av nyheter i den tidigare tjutande mobilen. Pigg och rask.Men plötsligt blev jag dödstrött......
Fan vad trött jag blir!
tisdag 30 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
Påvar. Sena Måndagstankar.
Mitt namn är Martin Nilsson jag är 23 år och lite skrämd. Inte av mörkret även om det ger mig en olustig känsla då jag är själv en söndagskväll efter en Beck-film.
Näe det som skämmer mig är att det är så svårt att hålla koll på sig själv. Att man förmodligen snabbare än man anar. Förmodligen snabbare än all ketchup släpper från botten av flaskan och samlas i en för stor pöl på tallriken kan ha gått från en trevlig ung man till en bitter, gnällig dumskalle. En lite påve som rättar allt och alla och sällan låter sig rättas.
Att man hela tiden utgår ifrån att man vet bättre, kan bättre och att det man gjort inte gått att göra bättre. En sådan människa skräms jag för att bli, för tendenserna till att bli så finns, ibland.
Tendenserna till att bli en liten "påve" som rättade alla men inte klarade av att bli rättad var nog som störst då jag nyss tagit körkort. I min lilla värld så körde jag då bäst i familjen och läxade upp både mor och far om trafikregler som dom helt förståeligt och mänskligt börjat tumma på. Ibland slängde jag nog ur mig saker som dessutom inte stämde endast för att mästra.
Dock två krockar senare så påpekar jag nu bara farten, för lite åk-rädd har jag allt blivit.
Men det jag ville komma till som jag egentligen inte på något snyggt och snabbt vis lyckas knyta ihop är att jag önskar att jag hela mitt liv kommer vara "coach-bar". Det är mitt nya motto, att jag hela tiden ska kunna utvecklas och kunna tänka om. Därmed inte sagt att jag kommer tänka om varje gång.
Men det vore bra om ni kunde påpeka det. Dom gångerna jag blir lite bitter. Dom gångerna jag bara påpekar problem utan att ha en bra lösning och dom gångerna jag i min enfald inte vågar göra saker annorlunda.
För livet blir nog bra trist om man hela tiden kör i samma hjulspår med skygglappar på.
Näe det som skämmer mig är att det är så svårt att hålla koll på sig själv. Att man förmodligen snabbare än man anar. Förmodligen snabbare än all ketchup släpper från botten av flaskan och samlas i en för stor pöl på tallriken kan ha gått från en trevlig ung man till en bitter, gnällig dumskalle. En lite påve som rättar allt och alla och sällan låter sig rättas.
Att man hela tiden utgår ifrån att man vet bättre, kan bättre och att det man gjort inte gått att göra bättre. En sådan människa skräms jag för att bli, för tendenserna till att bli så finns, ibland.
Tendenserna till att bli en liten "påve" som rättade alla men inte klarade av att bli rättad var nog som störst då jag nyss tagit körkort. I min lilla värld så körde jag då bäst i familjen och läxade upp både mor och far om trafikregler som dom helt förståeligt och mänskligt börjat tumma på. Ibland slängde jag nog ur mig saker som dessutom inte stämde endast för att mästra.
Dock två krockar senare så påpekar jag nu bara farten, för lite åk-rädd har jag allt blivit.
Men det jag ville komma till som jag egentligen inte på något snyggt och snabbt vis lyckas knyta ihop är att jag önskar att jag hela mitt liv kommer vara "coach-bar". Det är mitt nya motto, att jag hela tiden ska kunna utvecklas och kunna tänka om. Därmed inte sagt att jag kommer tänka om varje gång.
Men det vore bra om ni kunde påpeka det. Dom gångerna jag blir lite bitter. Dom gångerna jag bara påpekar problem utan att ha en bra lösning och dom gångerna jag i min enfald inte vågar göra saker annorlunda.
För livet blir nog bra trist om man hela tiden kör i samma hjulspår med skygglappar på.
tisdag 16 oktober 2012
Extra Extra
Sundsvalls Tidnings redaktion gjorde ett kanon jobb imorse och på förmiddag då dom under rubiken "ST följer snökaoset live" direkt refererade om den kanske max 10cm blöta snö som behagade besvära Sundsvalls invånare denna tisdag i mitten på november.
Fantastiskt!
Fantastiskt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)