Hushållet är rengjort från all lort!

Det lilla, lilla, lilla, lilla köket blänker och tindrar.
I den lagoma sovalkoven är det renbäddat.
Soffan med tillhörande matta (soffbord saknas fortfarande) är likt all parkett dammsugen.
Det varma badrummet är rengjort.
Köksbordet med dom olik färgade stolarna doftar fräscht.
Hallen är helt obefintlig från blöta skofläckar.
Enda stället jag i skrivande stund kan tänkas finna ett damkorn på är den vägg-monterande tv:en. Får åtgärda det.

Jag har gjort det modra min lärt mig att man bör, julstäda. Likt henne har jag torkat lister och varit noggrann. Och likt far min har jag packat in allt lite hur som helst, huvudsaken är att det inte ser plottrigt ut.



Måste även tacka grundaren till YouTube och Facebook utan dessa medium hade jag nog inte fått se det här idag. Och tack Martin "Svara inte!" Rönnbäck som la upp det.

Nutidsorientering!

Måndag. Återigen länkas det. Dock mer seriöst och matnyttigt.

Se den. Ger en bra överblick av tillställningen.





Edit.
Undra hur många säkerhets tjänster mm som klickar sig hit nu. Med tanke på val av inläggets etikett benämning

Morning Bob

Söndag, vi länkar.

"Det brinner hos grannarna"



Avskalat och snyggt!



Samt fisk

"Är du Sveriges kåtaste låtskrivare? Hur ofta runkar du?"

Jag är blivit förtjust. Kanske är det mer än så.
Jag tror nämligen att jag kommit så nära det begär som tonårs flickor så starkt kände inför Leonardo Di Caprio då Titianic begav sig (filmen alltså). Dock inte för den samme och utan glammiga posters. Mitt begär innehåller inte någon dröm om livslång kärlek, för mig skulle det räcka med att bli hembjuden dit ibland, på en brunch eller middag. Träffas, äta, samtala och kanske få perspektiv.

Fast jag skulle kunna sträcka mig så långt som ett fotografi. Inramat och kanske hängandes i hushållets köksyta.

Begäret stavas Pe El Uu Er Aa. Ja menar Plura, sikken individ. En citatmaskin och sköning som på ålderns höst likt Björn Ranelid peakar i popularitet

Jag ska erkänna att tidigare har jag inte alls varit något stort fan av mannen. Kommer vagt ihåg mitt första och enda möte med karln. Jag minns att det var en av dom få, kanske den enda gången jag och min familj stannat för att äta i Hagsta och inte i Tönnebro. Påväg hem ifrån något semesterfirande. Eldkvarn var där och käka, förklarade far och där är Plura! Jag minns att han hade flätor och jag som typ tolvårig pöjk var mer intresserad av mina pannkakor. Han sööög förmodligen.

Synd, jag borde intresserat mig, presenterat mig och insett att han var en sköning. Då kanske jag just i detta nu suttit och dinerat med Plura, diskuterat njutit och haft det lungt. Kanske hade jag förslagit att han borde bli nästa års julvärd. Plura hade förmodligen skrockat i nekade ton. Men jag hade nog inte gett mig utan tryckt på och beskrivit målande hur han först skulle tända ljuset och sedan ciggen. Dra några bloss och sedan oberört berättat att han var polare med Benjamin syrsa. För sedan då Kalle Ankas jul slutat stå i bar övers och tillreda en julskinka. Dock bara i några minuter för: Kan du vissla Johanna ska ju påa:s...

Ja jag säger ju det. Vilken man! Vilken julvärd!


Edit. Jag har nu två kändisar som jag skulle vilja kunna slå en pling till ibland. Den andre är Gardell!

Barn är O-Slag-Bara och framför allt inte till salu!

En gång per år får jag lyssna på den radiokanal jag vill. I sex dygn får ungdomskanalen P3 ljuda i firmabilen. De övriga dagarna på året anser kollegorna att musiken är falsk, skränig och ibland helt oförståligt. Nä livet på en ställningspinne är inte alltid så enkelt.

Fast nu är det lite lättare då Musikhjälpen dragit igång. De annars så aggressiva argumenten över de kommersiella kanalernas överlägsenhet avtar.

Klart P3 rattas in då en god sak sker. Dessutom så önskas ju låtar som man faktisk kan lyssna på.

Det är alltså den här veckan som det fantastiska Musikhjälpen återigen tar över hela P3:S och delar av SVT2:s tablå. I en glasbur stängs tre programledare in på ett torg i Malmö. Målet samla in en behövande slant för att motverka det overkliga. För barn är inte till salu. En självklarhet kan tyckas men i själva
verket en vanlighet.

En sak som i alla fall är självklar är att det som stödas kan stödas bör. Det är lika självklart som att då tillfälle ges att med kollegorna jävlas så ska tillfället tas.

Därför skänker jag inte bara hundra korner till detta fantastiska. Jag skänker dessa slantar och önskar en låt som kollegorna ej faller i smaken.

Ett självklart val. För fanastisk är även den. Bon Iver - Skinny Love. Årets musikupplevelse tillsammans med Så mycket bättre och just Musikhjälpen.

.

Man kanske ska lämna det kärleksfulla köldhålet!

Jag läser:
Att det som i svenska folkets världsbild inte kunde ske i Sverige har hänt, mitt i julhandeln.




Och att en av Tv-bönderna vart nobbad av alla sina tre dejter.

Dessutom är det någon som undrar om hans penis är bruten.

Emigrera? Amerikatt? Någon?

Äh vi biter ihop och visar lite jävlaranamma.

Tror det är bättre nu!

Förra året hade jag ett lömskt sätt för att få kontakt med det motsatta könet. Egentligen inget märkvärdigt. Jag bara liknade paddan i: Det susar i säven!


Här har det fångats på bild.
Om ni testar och gör succè glöm inte vart ni läste det.

Musikhavet är fantastisk

På Spotify heter men spellista: Musikhavet är för djup!

Skapade listan då jag hemskt mycket senare en alla andra skaffade Spotify. Lite bedrövade över tanken om att jag i mitt liv kommer missa så många fantastiska verk. Men nu har jag ändrat uppfattning, det är ju fantastiskt att man hela sitt liv kan bli överraskad och imponerad!



Som igår, Lill-Babs var värdig och bra i Så mycket bättre





Originalet är nu på listan. Gött!

Tisdag

Tisdag, en bra dag.
Kanske den bästa.
Långt till måndag.
Gött!




Det firar vi med ett glas mjölk.

(Milko mjölk förstås)

Internet Mobbning,

Efterlyst, har aldrig fullit för det. Sett något enstaka program, små skrockat lite åt den grymtande GW. Inge mer.
Ingen längtan och väntan efter tablåtiden som programmet innehar. Däremot blev jag lite intresserad då jag läste Aftonbladets reportage om efterträdaren, Tommy Lindström en riktig hårding som journalisten jämförde med Dirty Harry.
Slut skrockat tänkte jag.
Och så det blev.
För nu när jag råkade slinta in i Torsdagens program så skrattade jag gott och länge. För vad har hårdingen för frisyr! Jo, en som man i barackerna kallar Ta-från-de-rika-o-ge-till-de-fattiga-frisyr (spar långt vid en örat och lägg över pallet). Dessutom blonderat.

Mycket ska man se innan man får en bulle i ögat.

Åldras med värdighet

Har den ringa uppfattningen att Barbar Streisand irriterar sig något fruktansvärt på att inte någon av hennes egna låtar ligger först efter en sökning på hennes relativt ovanliga namn.

Barbra Streisand

Fast å andra sidan, var det någon som sökte på människan tidigare?

No strange things

Inga konstigheter. Det är bara April månads bärdiagram.

Att blogga

Jag bloggar sällan, för sällan enligt det få antalet besökare som nu klickar sig förbi. Men visst skulle jag kunna blogga mer. Om vad jag inhandlat på närbutiken Ica Bergsgatan och såklart lägga till en bild på de olika varorna prydligt placerade i mitt annars så tomma kylskåp.
Och naturligtvis skulle jag kunna spara alla snorpapper jag snytit mig i under denna dag i sjukdomenstecken. Spara för att sedan fota och publicera.
Sedan skulle jag kunna skära upp det jag tidigare inhandlat i olika skålar. Fota dessa under tilllagningen och samma procedur med resultatet. (Säger inte Martin att han inte hinner med sig. Jo det gör jag men makaroner och stektfalukorv genererar inte i så många bilder.)

Och visst visst skulle jag kunna trula i femton minuter med ett inlägg helt utan sanningssubstans, ett påhitt för att få någon att dra på smilbanden eller rent ut av bara för att hylla mig själv.

Marcus Birros fotbollsblogg på expressen

Inför derbyt! (Något har hänt...)
Något har hänt.
Jag märker det lite överallt. Det snackas om italiensk fotboll lite överallt. Just nu sitter jag på tåget från Växjö till Norrköping. På perrongen stod jag bredvid två damer i medelåldern. Av dialekten att döma kommer de från, eller är på väg till, Dalarna. De ser ut som typiska damer i medelåldern, kortklippta, glasögon, kappor. Kanske har de varit på Sound Of Music? Kanske har de trånat efter någon i Ladies Night?
De har köpt korsordstidningar och lite frukt. De hamnar i sätena framför mig. De hämtar en kopp kaffe och sedan börjar de snacka med varandra.
- Hörde du om Pippo?
- Nej, vadå.
- Han är skadad, missar hela säsongen.
- Nej, är det sant?
- Ja.
- Han är ju fantastisk. 37 år gammal och med en fysik som en tjugoåring.
- Pato är också skadad.
- Aj då, spelar Nesta?
- Tror det.
- Vilken match det blir ikväll.
- Ja, verkligen. Vi ses hemma hos dig vid halv åtta, vill inte missa uppsnacket.
Uppsnacket sitter precis bakom dem. Jag ler. Italiensk fotboll är värd detta. Jag älskar att Tv 4 Sport ger fler än oss galet nördiga jävlar en chans att upptäcka fin fotboll.
Ikväll blir det magiskt på alla sätt.
Derby i Milano.
Vi ses i Club calcio klockan 20.

Men det gör jag inte. Det känns inte som jag.


Förutom det sista då förstås

Det behövs inget mer!

-Knack knack

-Vem äre?

- Du ska säga vem där!

-Ok,

- Säg det då!

- Vem där?

- Äsch,

- Vilken Ash?

- Äsch det var ingen!

Exbladet och Aftonpressen

"Nya Lasermannen" är gripen. Skönt för alla parter, invandrare som icke invandrare. Men undra om det inte är mest förlösande för kvällspressen. Jag menar "Nya Lasermannen" vilken stil, finess och fantasi.

Nästa gång invandrare beskjuts då? "Nya nya Lasermannen"?

Bra eller Anus!

Allhelgona stundar, känns skönt att utklädnings hysterin redan varit. Jag tycker gott man kan unna en helg till att minnas, allt behöver inte kryddas med tjo och tjim.

För övrigt är väl Halloween ganska patetiskt. I alla fall från det motsatta könets sida, inte alla men dom flesta. Jag menar Halloween en helg då det är mer legitimt än någonsin att spöka ut sig, fantasin är det enda som stoppar. Ett lysande tillfälle att locka fram ett skratt, bjuda på sig själv och överaska. Men inte, jag säger inte alla men alldeles för många med snippa tänker annorlunda. Lockar inte efter skratt utan åtrå, bjuder inte på sig själv utan förnedrar sig och framför allt så överaskar de inte det minsta. Mycket bröst, kortkort och putande läppar. Istället för att klä ut sig klär man av sig. Suck.



Hel garderar, det kan vara jag som är tråkig, trist, cynisk och bitter. Må så va!

Pengaflödet

Hushållet har återigen berikats.
Bergsgatan 5B innehar nu Trival Prusuit, kom och spela gott folk!

En annan typ av Söndags Ågren

Oktober 2010.
Stockholm 02:48


-Vart ligger närmsta matställe.

Taxichauffören vevar ner runt och undrar väluppfostrat och försynt, vad Victor skrek.

- Jag undrar vart närmsta matställe ligger. Jag är från Norrland.

-Jaha, den här tiden är det nog Shell. Det ligger ungefär en kilometer bort.

-Hur mycket?

-Ursäkta?

-Hur mycket kostar det att svänga förbi den och sedan till Harplingegränd 34, det ligger vid Årsta.

- Har du kontanter, så kostar det 190 kronor.

Vi hoppar in i bilen. En nyinflyttad utan lokalkännedom, en nyinflyttade med bättre lokalkännedom men sämre alkoholkännedom också jag, besökande boendes i Sundsvall.
I bilen berättar Victor om hans och Eriks lilla äventyr. Hur dom flytt Norrland för att se sig om i storstaden, han menar på: Om du aldrig provat hur kan du då vara säker? Själv sitter jag bak, ömsom lyssnar, ömsom ser till så att Erik sköter sig. Hela tiden undrandets om inte chaufförens bäst före datum för att just vara yrkeschaufför varit.

Medan jag klurar i baksätet på hur jag på artigt vis ska få ur gubbens ålder så börjar han berätta att han gjorde samma resa som nu Victor och Erik just nu utforskar.

-Nitton år, då fick jag nog och flyttade upp från Skåne. Det var -54 och jag var sökte ett vettigt arbete.

Jag hajjar till och börjar segt räkna ut hans ålder.

Mannens skrumpliga fingrar kramar ratten och sakta men säkert för han oss fram på Stockholms gator. Han berättar sådant som dagens ungdom kallar "streetsmart" för Victor. Om vad taxiresor bör kosta och att man inte ska få storhetsvansinne och låtsas vara något man inte är.

Victors reaktion på taxipriser låter sig inte väntas trots påverkan av statligdryck.
-Vi åker alltså billigt nu?

-Jo, det gör ni svara mannen obekvämt.

-Det är så här jag blev blåst. Det var en kvinna som smet efter jag skjutsat henne till slussen. När hon skulle betala la hon bara bena på ryggen och sprang och jag är ingen ungdom längre. Ni åker alltså för hennes peng.

Vid det här laget hade jag kommit igång med additionen och fått fram chaufförens ålder och trots min tidigare avsikt till att vara väluppfostrad så vräker jag fram.

-Nä, om det du tidigare berättat stämmer så måste du vara närmare 75!

Gubben skrattar till.
-Det var mig en vaken ung man vi hade där i baksätet.
Erik som tidigare bara framstött onödigheter undrar plötsligt lite mer skärpt än tidigare varför man jobbar så länge. Jag håller med och utvecklar.
-Det kan väl inte vara vrålkul att skjutsa sådana som oss. Nattetid dessutom.

-Ibland har man inte något val. Jag vill inte sörja ihjäl mig....

Den trevlige taxichauffören berättar att han som alla andra pensionerat sig vid sextiofem. Att han funnit tillvaron helt okej ända till hans älskade för två år sedan gick bort. Meningen med livet försvann och räddning blev arbetet.

Jag beklagar och sitter resten av resan tyst, tänkandes.

I framsätet har samtalet återigen tagit fart men det är ingenting mer än ett sårl. Jag är bestört över informationen. Egentligen är det en fantastisk kärleksförklaring, fast en i sorgens outhärdliga tecken. Med en klump i bröstet undrar jag om hon kan ta del av den.

Resan når sitt mål vi tackar för oss och får gubbens privata visitkort

-Det är bara bra folk som får det! Men ring bara på nätterna. Dagtid kör jag inte, det går det bättre då!



Spara nummret. Ni borde använda denne mans tjänst när ni besöker huvudstaden.

073 94 28 162

Summan av kardemumman

Vore vänligt om alla ville påminna mig om detta: Att ha lagfest med sitt lag där man agerar spelare dagen före en cup med laget som man agerar ledare och tränare för är inte den mest fantastiska kombinationen.

Pojkar födda 99, det ekar i min skalle. Men underbart är det.
Både lagfest och cup.
Livet är rätt perfekt just nu.

Erik

När vi ändå snackar om Wallners. Erik tatuerade ju sig i somras, Anders och Anettes bröllopsfoto. Briljant!

Eller ska man säga, hoppsan Kerstin!

Någon som vet?

Syskonen Wallner och Victor har ju flytt staden. Dom bor nu i Stockholm, trist. But why the säd face fyrtio mil är inte allt för långt.

Hanna har i alla fall fått jobb på bolaget. Samma syssla som hon drog in slantarna på här hemma. Men vad man nu i Sundsvall undrar är om "Stekarna/bratsen" köper två flaskor champagne och ber henne "vaska" en direkt i kassan.

Thoord's YouTube

Jag har en vän, Thoord (Läs: [T, Håård]) han kan dricka grogg som ingen annan. Fantastiskt. Thoord kan också knarka YouTubeklipp, frenetiskt. Hans senaste last är: Poesi för fiskar. Roligt.

Negerboll

Tiggarn

Ta Mig

Naken lekar

Internet är återigen vardag,

Jag testade att leva utan Internet, eller det gjorde jag ju inte. Jag snyltade i föräldrahemmet och hos vänner. Men jag trappade ner, likt en stor bolmar gick jag från två paket om dagen ner till arbetskamraternas ynkliga men tillfredsställande fimpar. Jag har känt ett personligt martyrskap över min uppoffring. Jag har kommit på lustigheter jag velat publicera och dela. Idéer som fått samma behandling som tankar över vad man borde önska sig, oskrivna och bortglömda.

Och nu när jag väl har tillgången tillbaka så förstår jag inte begäret och lustigheterna lyser med sin frånvaro.

Opelen,

Ni känner säkert igen dom, vanliga men olika.

Jag menar,
känslan som finns i en när man haft en tendens att i tidigare levnadsskeden pajja bilar på olika sätt.
Jag menar känslan då man kommer i 70-80 km/h i sin bil som man så hjärtligt fått av sin mormor.
Känslan då man åker förbi hembyns stora vägkorsning, eller förbi är väl inte rätta formuleringen. Jag menar då man åker i bilen som hela byn vet varit mormors och sedan blivit min, då man åker i den och helt plötsligt inser att en annan bil gör ett hel konstigt beslut.
Känslan då man inser att beslutet är så konstigt att annat än en krasch är oundvikligt.
Den där känslan av hjälplösheten.
Den där känslan av att man haft tur.
Den där förbannande känslan av att vissa inte borde ha körkort och egentligen borde få smörj.
Känslan då man känner skuld över smörjkänslan. Även den bäste kan ju göra fel.
Känslan av lycka över utgången av en olycka.
Och den där starka misstro känslan man känner då man inför en myndighets person ska påvisa att man är nykter, en misstro som man känner om sig själv. En känsla som egentligen är helt onödigt eftersom man omöjligt kan vara onyker.

Känslan av skam då man vinkar åt en hel socken som kommer hem från arbetet. (Ja, hej-här-står-jag-i-korsningen, ja-det-är-min-bil-med-intryckt-huv. Ja-det-är-andra-bilen-som-jag-krockar-med. Men-den-här-gången-var-det-inte-mitt-fel.)
Ovisshetens känsla över vilket ansikts uttryck man ska ha under vinkningarna.
Känslan då man ser bil två av två ägda åka iväg på bergarens flak för att aldrig mer rattas.

Känslan av att man skrivit ett inlägg i onödan. Känslor är ju vardagliga.

/But

Finn ett fel,

Allt som står på internet är inte sant,

21

Jag har fyllt oslagbart, dock men minnimal World Widw Webb tillgång. Bjuder er därför på, ("Det här! Det här är precis min humor")humor . Ruskigt bra radio sketch ifrån Cirkus Kiev i P3, klicka på länken och sedan på: Säljaren bemanningstjänst.

Fast egentligen behöver man inte driva om dom. Det sköter de så bra själv..





But

Nervös förstagångs väljare snabb ventilerar!

Jag hade tänkt skriva något liknande själv.
Om hur fasanfullt det är att mycket vill ha mer ens är ett alternativ i valet. Och hur än mer fasansfullt det är att jag själv övervägde att sympatisera med denna politik. Väldigt skeptiskt men ändock, jag ägnade det en tanke! Men anledningen till den tillfälliga kappvändningen var att jag har lite svårt för vår gode Mona.

Nu har jag ju inte tid att skriva en bra inlägg om hur man kan tänka i valet utan på en snabbvisit i ett hushåll med Internet copypastar jag Gardells tankar som i det stora hela är lika mina.

"Jag har, som jag tidigare skrivit, våndats över hur jag ska rösta i år.

Den där rannsakningen och nystarten sossarna talade om efter förra valets förlust har man ju inte sett något av över huvud taget. Jag läste Monas bok ”Möjligheternas land”. Där skriver hon att det är bra med rannsakning och självkritik. På ett par hundra sidor räknade jag sedan till sammanlagt två rader självkritik, sen var det liksom slut.

Vem vet, kanske ämnet var uttömt.



Nu ska jag emellertid sluta vara så negativ mot sossarna. Jag har verkligen våndats, men jag har nog våndats klart nu. Detta kom jag fram till:



Jag är trött på privatiseringar av utmärkt fungerande institutioner som elbolag, apotek, skolor, vårdcentraler och sjukhus.



Alliansen är osunt fixerade vid att privat ägande alltid och utan undantag är bättre för mänskligheten, som vore det en naturlag, och denna sjuka övertro tror jag är till stor skada för dig och mig.



Jag tycker att det är upprörande att riskbolag kan ta ut 3 miljarder av våra skattepengar i vinst på de skolor de driver.



Jag tycker att det är rimligt att jag som tjänar mycket också ska betala mer.



Jag skäms över att ha fått såna stora skattesänkningar de sista fyra åren samtidigt som sjuka människor fasas ut ur försäkringssystemet och inte har något alls att leva på.



Jag skäms över att jag betalar mindre skatt samtidigt som nedskärningar inom förskolan gör att barngrupperna blir större och större.



Käre Fredrik, tack för skattesänkningarna, men det var inte på bekostnad av barnen, de sjuka och gamla som jag skulle få det bättre.



Jag ryggar tillbaka inför Alliansens revidering och relativisering av begreppet Välfärd när man nu talar om ”Välfärdens kärna”.



Jag tycker att borgerligheten ska ha en vision om kulturen, och att det är en skam att man inte har det.



Så ja, jag har bestämt mig. Kanske är det i botten en fråga om anständighet.



Inte så att jag är utan kritik, jag önskar att de rödgröna undviker folkomröstning om – och därmed försening och fördyring av Förbifart Stockholm som en förkrossande majoritet stockholmare faktiskt vill ha, jag tycker att RUT-avdraget ska vara kvar och lite såna saker, och jag önskar verkligen att någon regering någon gång kunde underlätta för oss enmansföretagare och skapa enklare regler, mindre byråkrati och förmå skattemyndigheterna att sluta betrakta oss som tjuvar – men i övrigt är valet klart för min del.



Jag kommer att rösta på de rödgröna.

Jag hoppas på en rödgrön seger. "

Klokt, här hittar Jonas Gardells text i original miljö.

På Återseende

-Martin Nilsson?

-Eeh, här fast ändå inte!


Har varken soffa, TV eller Internet. Därav frånvaron.

Ger er därför nu en okulär besiktning över mitt leverne: Det är Kingeling!

Ohlala

Fick gratis plåtar till Ulf Lundell och det där förbandet från Ånge. Med andra ord beger man sig dit, gratis gillar man alltid.
Ta lax det är dyrt, ja menar gott.

Men ställer sig inte alla den retoriska frågan: Ulf Lundell, är inte han för gammal för att spela live på en arena?!

En av stora världens huvudstäder

I London förälskade jag mig två gånger.

Okej Piccadilly Cirkus hade ingen mange', ingen cirkusdirektör, varken Clowner eller djur. Bara en stor reklamplats i neon och massa butiker. Men annars, vilken underbar stad!

Små trevliga och pittoreska krogar i varenda vrå.
Musikaler vartannan gata.
De röda telefonkioskerna.
Ofantligt stora Hydepark. Och personerna som på en egen medtagen pall höll engagerade tal om orättvisor.
De blå dörrarna.
Och alla nycirkusartister som vid Covent Garden hade förvånansvärt hög nivå.
För att inte tala om gatumusikanterna. Känns som man inte i Sverige får uppleva en stråkkvartett och två operasångare i princip gratis då man sitter på en uteservering.

En sådan puls men enda så avslappnat. Ja London förförde mig verkligen, ett bra ställe att fira ens faders femtioårs dag på!

Titta jag flyger igen!

Borde packa.
Te bjudningar och pubslagsmål vankas i London.
Istället gratulerar jag kvällsblaskorna, för om jag likt Jönssonligan skulle göra en kupp planerad i minsta detalj så har passet som jag hämtade ut idag den perfekta bilden för efterlysningsaffischerna. Stirret skulle kunna få en ko att löpa amok!

Radioröst, eehnja

Ringde in till Christer och gissade i tävlingen: Vem tar vem. Helt apropå och glad i hågen!

Älskade Lassgård.

Så här lät det (klicka på här, vet inte om det funkar som jag vill men om ni lyssnar från och med 22:24 så kommer jag strax)

Dock hade jag inte ett rätt. Sa fel filmtitel och särskilt likt var det ju egentligen inte med det jag menade.

Älskade, älskade Lassgård.

Under Solen Syftade jag på inte Angel

Fördelen

Innan sommaren kom och alla hade hybris om att deffa sig sommarslimmade så sa jag att jag hela sommaren skulle bada med t-shirt på. Att jag skulle säga att jag bränt mig så förfärligt och därför var tvungen att tjockisbada med tröjan på.

Nu behöver jag inte ljuga när jag hävdar det. Utan jag kan med gott samvete ha ett antal klädesplagg mer på mig än Erik Wallner och Daniel Norin då jag brevid deras vältrimmade hunkbringor ligger.

Tjuuugo år och ingen hjärna!

Svider, svider, svider, svider. Prova ligga på mage? Svider, svider, svider, svider. Stå sova? Nåväl.

Under en och halv veckas semester har inte tröjan åkt av en gång, inte så länge solen strålat. Pågrund av höslottern och annat livsnödvändigt har aldrig tillfället kommit liksom. En fenomenal Bonnbränna har det givet mig.

Men igår blev jag väckt av min kära mor, som undrade om jag inte skulle med ut på havet. Efter alldeles för lite sömn, två timmar svara jag sömndrucket ja! Rafsade snabbt ihop kläder för en dag ute på klipporna. En underbar dag, solsken, vattenskidor och bokläsning. Men eftersom jag inte alls planerat denna båttur så glömde jag såklart solskyddskräm. Även den bäste kan göra det. Även den bäste kan också få för sig att det spelar nog ingen roll. Det går nog bra ändå, badjävlar outfitten är ju så skön på klipporna.
Så en hel dag tillbringades i solsken. Med nästan inga kläder och ett intellekt sämre än en full ryss i Turkiet

Hej jag heter Martin Nilsson, kan i detta nu misstas för en indian/Nasse i Nalle Puh. Jag är tjugo år och har ingen hjärna. Det svider, svider, svider, svider!

Ingen Belafonte eller brandelius, bara en förträfflig Nilsson

Han byggde en hel kojby åt oss när vi flyttade från Runstensvägen 36 och till jordbruket i Överkovland. En kojby där sedan Bröderna "Cowbojs" fick kriga mot indianen med träskorna. Kottkriga.


När man sov över på Vålandsvägen var det han som ordnade skattjakter under dagen med detaljrikliga kartor och plopp i skruvlådor som själva eftertraktelsen.


Han berättade finurligt korta sagor som tex: Det var en gång en ko och han kalv, då var sagan halv. Sen bet kon kalven i örat då var det inge mer och höra.


För att senare vid skymningen och nattens intrång ta fram fågelboken och förhöra oss. Man måste varva ner för att somna. Dock med varierande resultat beroende på om yngsten gissade på lingonbröst när domherren röda barm visade sig eller om mellan brodern fick se den fågel som faktiskt hette pungmes. Pung och bröst varvar oftast upp spralliga bröder i fyra, sex och åtta års åldern.


Det är han och hans likväl finurlige broder, Torsten som bybor i olika byar ringt om de vill ha hjälp med att installera ett kök eller slå upp en härlig altan.


Det är tack vare sådana som han. Som Kovlands IF är så pass väl fungerande som det är. Dessa älskvärda eldsjälar som plöjer ner massor av tid, pengar och arbetskraft i olika projekt. Alltifrån ishallsbyggen till krattning av Ånäsparkens alla gräsmattor.


Det är honom som man ska bjuda på diverse middagar om man vill ha nära till skrattet.


Det är han som man alltid har kunnat ringa om man ska ha skjuts till träningar, missat en buss eller vill åka på en fisketur.


Och idag fyllde denna underbara gubbe 80 år. En beaktansvärd ålder för vem som helst. På årets varmaste dag. Mysandes på Löruddens klippor. Min Farfar.

Inte Harry Bellafonte och inte heller Brandelius.

Utan alla tiders Harry Nilsson!

Moraltest

Läste att Mats Alms rättegång avslutas idag.
När jag läste artikeln kom jag att tänka på den brutalaste Facerape jag någonsin sett. Det hela skedde i samma veva som fallet var färskt och Herr Alm i princip var dömd av alla kvällsblaskor. Någon hade byt namn på Rickard Björks användare och sedan blivit ett fan av Alms mördade flickvän Linda R Chen. Jag Printscreena och sparade det hela. Kluven. Kunde man verkligen...

Är fortfarande kluven. Lite kul tycker jag faktiskt att det är, i smyg. Men är det okej att tycka det?
Jag tror inte det,

Sweet

Sommarens bästa hittills .
Är barnsligt förtjust i denna låt, hua hua vad den går på reapet.

Genom Eld - Oskar Linnros

Vrånghet

Martin Nilsson heter jag.

Martin Emanuel Nilsson är hela mitt namn. I unga år har det främst använts av min mor vid tillfällen då jag på ett eller annat sett varit odygdig. Då med väldig barsk och bestämd ton.

Secken döptes jag i ett svettigt omklädningsrum fullt med pungskydd och tygtejp. Varken till min förtret eller lycka. Ett namn som spreds sig i bergsåkers skola, vidare i Hedbergskas aula och ut till barackernas snabba käftar om homofobi och rasism.

Det är liksom jag. Alltihop och det känns bra.

Men har en liten invändning angående smeknamnsbiten, det är när folk som jag presenterat mig som Martin i nästa sekund tilltalar mig som Secken. Människor som inte ens figurerar i ens vännerkrets eller i ens löst sammanhängande Facebook nätverk. Det känns respektlöst på ett märkligt vis.

Löjligt att ens reflektera över det hela egentligen. Men det bor nog en liten skoterleds gnällande gubbe i mig med.

Fotboll

En tät mustigt gräsmatta.
22 krigande bollkonstnärer.
11 vs 11.
Bara ben på Glenn Hyse'n.


Nej jag pratar inte om VM.
Beskrivningen är mil från verkligheten, så man lätt kan tro det. I själva verket var det match i division 1000, Midälvaplan, ojämnt grus och i vanliga fall inte en enda bollkonstnär så långt jag under lejonmanen kan se.

Ja det är sant.
Mina tobleronefötter och jag har gjort comeback i den sport som jag så länge onda över. Gjorde det redan i våras då jag anslöt till det nystartade laget TTF, som stolt sponsras av ""(Här har det varit en ramsa med påhopp och svordomar så både Calmity Jane och Kapten Haddock hade rodnat. Men med anledning till att klubben tycker det var omoget och olämpligt att förolämpa den bästa och enda sponsorn blev jag tvungen att skriva så här,) älskade Memento Palace som helt utan konkurrens är Sundsvalls hetaste inne ställe. En klubb och restaurang där man har kult. Men nog om kuriosan och till anledningen att detta inlägg ens får ta tid av renoverandet i den ny förskaffade rövarkulan.

Dagens match var mot Kris (Kriminella revansch i samhället). Sist vi möttes ballade det ur fullständigt. De spelade ut oss men vi producerade. Något som dom vilsna unga männen inte klarade av, utan med hjälp av könsord och diverse hot om snittning med kniv tvingade domaren att blåsa i pipan och avbryta matchen. Så inledningen av dagens match var förståligt tvekande från båda lagens sida. Något som gynnande bollskickliga Kris och precis som senast tog de kommandot genom fint rullade av boll. Vi hamnade i en tät försvasbox spelandes på kontringar och hårt krigande.

Och precis som förra matchen tog vi ledningen (Nu är vi enormt nära anledningen till inlägget, fan Björn Freed. Fel att vara hemma och i vanlig ordningen skriva referat så jag kan fokusera på lägenheten). Nummer 16 tog ner bollen på bröstet och på volley spelade den vidare till Calle Rastberg som likt en iller sprutade fram mot mål, för att när han kommit till utkanten av straffområdet lira in den tillbaka mot nummer 16 som till allas förvåning sköt en välplacerad vrist i högra hörnet.
Årets korpmål skrek publiken.
Matchen fortsatte sin gilla gång fram till halvlek. Efter den orkade vi i TTF inte hålla i, utan att bara ha en avbytare på en kokade öken tog ut sin rätt och Kris gjorde 3 klass mål. Publiken svängde och nummer 16:s mål var helt plötsligt bara näst snyggast.



TTF strävade dock imponerande på och till allas häpnan sköt nummer 16 åter igen ett skott som gick välplacerat in i det vänstra hörnet och han blev matchens lirare.



Nummer 16 är alltså jag och tidigare har jag på fem matcher stövlat in två bollar okänsligt och fult. Idag var jag alltså en stjärna, helt objektivt sett. Hade det inte varit på grus så hade jag chockat alla en gång till genom att med mina järnspett till ben fira mål 2 likt Tyske Klose.

Två mål. Herregud, mycket ska man vara med om!

Fantastiska logen

Strandsatt som Crouse fast i den egna hembyn, att chansa och köra en dag som denna känns inte som min melodi.

Midsommar firades på samma succé ställe som ifjol, inte samma succé men himla Köng Kööng Kööng!
Sång och dans.
Skratt och lek.

En få tacke.


Mitt tillstånd i dag illusterat av den briljante Vesslan,

Rätsidigt virrvarr

Sommarlov för somliga, vackert väder att jobba i för andra. Förhoppningsvis, men enligt en klok bonnmora på en studentmottagning i staden så var det inte helt omöjligt att efter en sådan vargavinter också kunde bli en kall sommar!

Har börjat bli mer beronde av sommaren sedan verkligheten kom ikapp mig.
Det vill säga jag insåg att hockey förmodligen aldrig kommer bli mitt levebröd.
Vintrarna är helt plötsligt lite mer lik alla rödvinspoeters låtar.
Dunkla, jobbiga och mörka.

Det dunkla på sommaren är radion, ingen i etern borde få vara ledig på sommaren. Fan Hanna Fahl vart är du?

Etern är nog mitt kall, tror det är där jag kommer frodas. Måste bara vara företagsam och försöka sälja in mig själv på någon frekvens. För det är verkligen jag i kvadrat, "Hua, vad man skulle trivas". Ska banne mig erbjuda mina tjänster gratis på kvällstid.

För nu får det vara nog på likgiltighetens sötebrödsdagar....

Luuder

Söndag ständigt denna söndag.
Sitter och tittar när Söderling åker på stor torsk i finalen av Franska öppna.
Nadal är hisklig. Inte mycket till spänning, jag sitter mest och hoppas på att Söderling gör en Björkman...

Stora affärer!

Första Juli startar en ny episod i mitt liv, en episod utan serverade middagar och tvättade kläder som vardagsrutin.

För då adressändrar nämligen jag.

La handpenningen i Torsdags. Hade förväntat mig ett möte där mäklaren gratulerade mig till köpet, harklade sig lite obekvämt och påpekade att han måste få handpenningen. Att jag då med bister uppsyn (en uppsyn som sa, kan jag inte få njuta av det här köpet några sekunder innan du börjar gaffla om pengar) skulle ta fram den stora plånboken, ta av gummibandet som var lindat runt den och sedan börja ta fram tusen lapparna, men icke! Bara ett papper med ett kontonummer dit ett visst belopp ska överföras från den egna laptopen. Bara siffror, ingen spänning eller känsla. Helt oglamoröst fast med en förbannat förlösande känsla.

Jag lämna pojkrummet och bli en karla karl i stan!



4,54 in i klippet visar Sven Wollter det jag menade med gummibandet och plånboken!

Mor

Igår firades alla mödrar.
I Överkovland firades den bästa av mödrar.
Hon uppskattas för sällan och gör för mycket. Själv gör jag nog egentligen för lite och tar för mycket för givet.

Ska skärpa mig.

Hallå där Martin Nilsson...

...arbetande ställningsmontör som efter 20 år påstås lämna pojkrummet och den trygga hembyn.

Enligt rykten så ska du ha lagt bud på en lägenhet och sedan fått den?
-Vad har du fått dessa uppgifter?
Från närmsta granne i det påstådda lägenhetshuset, stämmer ryktet?
-Inga kommentarer!
Du ska alltså lämna pojkrummet?
-Inga kommentarer sa jag ju!
Vad säger din kära mor om flytten?
-Inga kommentarer säger jag ju. Fattar du ingenting jävla lallare!
När kan jag återkomma i ärendet?
-Dra åt helvete, jävla böckling!

Cowland

Tidiga sommar kvällar i maj då temperaturen ligger vid kortbyxor så njuter och roas man nere på Ånäsvallen. Njuter av värmen och roas av de trognaste supportrarna (60-70+) som flitigt diskuterar om negern inte är en turk och påpekar att det var lika bra att casinots kock sprang fram till ambulans för att visa vägen. Det var ju trots allt en tjej som körde...........


För övrigt kan jag meddela, alla er som kommit hit för att läsa om Norge historian: Oslo Boogie! Får vänta och förmodligen göra det ett tag.




Ja just det, matchen var oduglig.

Thank you Thors

Hon visste inte vem som skrivit Fredmans epistlar och när hon fick reda på det så trodde hon att han var ifrån Wien.

Hon blir irriterad då hon inte har full kontroll på vad som ska ske de närmaste timmarna. För att få full kontroll gillrar hon ofta ut fällor där hon baktalar andra och luras om att ditten sak göra datten och datten ditten.

Men jag gillar henne ändå. Hon har faktiskt rätt hygglig musiksmak, inte extra ordinärt bra men helt klart mycket bättre än snittet av mina vänner på Facebook. Dessutom spelar det ingen roll om hon inte vet om Bellmans verk eller vem som seglade till Indien. Hon pissar lik förbannat på min rygg då det gäller att få till funktioner på amatörskribenters bloggar.

Med andra ord så har Susanne fixat så att man äntligen kan kommentera. Vilket förmodligen endast genererar någon kommentar ibland om att jag borde gå in och rösta på nån stackares tävling. Men men somliga gör det kanske lyckligare och mig gör det absolut inte olyckligare....

Äntligen sa Opeln

Stånk å stön.
Jämmer och Elände.

Har precis bytt till sommardäck. På den sorgligt men uppskattat ärvda bilen. Denna vita krigare som allt mer börja haverera och trilskas. En två dörrars som skiftat generation att tjäna fortare än vad Filip och Fredrik gjorde när de gick in i På Spårets studio! Den trivselrostiga kärran som snabbt fick ersätt Värstingen aka Renaulten har alltså fått på sig sommarsulorna. Hela tio dagar efter vad lagstiftningen säger. Somliga kallar mig lat, själv ser jag mig mer som en rebell som gillar att tänja på gränser!

59 VS 20 = 1000 - 0

Börje 59 år


Själv är jag 20 år och plötsligt en smula knäckt!

BUT

Röster på stan tycker att de få gånger jag bloggar, bloggar bra! Röster fler än en men i det här fallet färre en tio! Men ändock är det nio inte noll och dessutom under loppet av en halv månad.

Det är för er jag gör det här, alla ska med och jag ska skriva.

Yes We Can

Ovissheten

Hemma vid i lugnets tecken.
Grubblandets över ordvitsandet på På Spåret.

Försöker också. Lyckas men misslyckas kanske med syftet. Det är en dans med svåra steg en helt vanlig fredag....

Snabb Tanke

OS går bra för Sveriges del. Så pass bra att man hemma i soffan inte längre berörs av ett silver.
Pff var de inte bättre fnyser man. Ett märkligt beteende från invånarna i ett land full av tjockisar som ständigt hamnar i olika fettfällor.

Klassik fettfälla!

Hockey

Har gjort två liknande uppdateringar om två olika fritidssysselsättningar, känns lite bittert att fler gillade och kommenterade den om att jag köpt längdskidor. Man kanske inte är Wayne ändå....