Fotboll

En tät mustigt gräsmatta.
22 krigande bollkonstnärer.
11 vs 11.
Bara ben på Glenn Hyse'n.


Nej jag pratar inte om VM.
Beskrivningen är mil från verkligheten, så man lätt kan tro det. I själva verket var det match i division 1000, Midälvaplan, ojämnt grus och i vanliga fall inte en enda bollkonstnär så långt jag under lejonmanen kan se.

Ja det är sant.
Mina tobleronefötter och jag har gjort comeback i den sport som jag så länge onda över. Gjorde det redan i våras då jag anslöt till det nystartade laget TTF, som stolt sponsras av ""(Här har det varit en ramsa med påhopp och svordomar så både Calmity Jane och Kapten Haddock hade rodnat. Men med anledning till att klubben tycker det var omoget och olämpligt att förolämpa den bästa och enda sponsorn blev jag tvungen att skriva så här,) älskade Memento Palace som helt utan konkurrens är Sundsvalls hetaste inne ställe. En klubb och restaurang där man har kult. Men nog om kuriosan och till anledningen att detta inlägg ens får ta tid av renoverandet i den ny förskaffade rövarkulan.

Dagens match var mot Kris (Kriminella revansch i samhället). Sist vi möttes ballade det ur fullständigt. De spelade ut oss men vi producerade. Något som dom vilsna unga männen inte klarade av, utan med hjälp av könsord och diverse hot om snittning med kniv tvingade domaren att blåsa i pipan och avbryta matchen. Så inledningen av dagens match var förståligt tvekande från båda lagens sida. Något som gynnande bollskickliga Kris och precis som senast tog de kommandot genom fint rullade av boll. Vi hamnade i en tät försvasbox spelandes på kontringar och hårt krigande.

Och precis som förra matchen tog vi ledningen (Nu är vi enormt nära anledningen till inlägget, fan Björn Freed. Fel att vara hemma och i vanlig ordningen skriva referat så jag kan fokusera på lägenheten). Nummer 16 tog ner bollen på bröstet och på volley spelade den vidare till Calle Rastberg som likt en iller sprutade fram mot mål, för att när han kommit till utkanten av straffområdet lira in den tillbaka mot nummer 16 som till allas förvåning sköt en välplacerad vrist i högra hörnet.
Årets korpmål skrek publiken.
Matchen fortsatte sin gilla gång fram till halvlek. Efter den orkade vi i TTF inte hålla i, utan att bara ha en avbytare på en kokade öken tog ut sin rätt och Kris gjorde 3 klass mål. Publiken svängde och nummer 16:s mål var helt plötsligt bara näst snyggast.



TTF strävade dock imponerande på och till allas häpnan sköt nummer 16 åter igen ett skott som gick välplacerat in i det vänstra hörnet och han blev matchens lirare.



Nummer 16 är alltså jag och tidigare har jag på fem matcher stövlat in två bollar okänsligt och fult. Idag var jag alltså en stjärna, helt objektivt sett. Hade det inte varit på grus så hade jag chockat alla en gång till genom att med mina järnspett till ben fira mål 2 likt Tyske Klose.

Två mål. Herregud, mycket ska man vara med om!