Jag testade att leva utan Internet, eller det gjorde jag ju inte. Jag snyltade i föräldrahemmet och hos vänner. Men jag trappade ner, likt en stor bolmar gick jag från två paket om dagen ner till arbetskamraternas ynkliga men tillfredsställande fimpar. Jag har känt ett personligt martyrskap över min uppoffring. Jag har kommit på lustigheter jag velat publicera och dela. Idéer som fått samma behandling som tankar över vad man borde önska sig, oskrivna och bortglömda.
Och nu när jag väl har tillgången tillbaka så förstår jag inte begäret och lustigheterna lyser med sin frånvaro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar