"Är du Sveriges kåtaste låtskrivare? Hur ofta runkar du?"

Jag är blivit förtjust. Kanske är det mer än så.
Jag tror nämligen att jag kommit så nära det begär som tonårs flickor så starkt kände inför Leonardo Di Caprio då Titianic begav sig (filmen alltså). Dock inte för den samme och utan glammiga posters. Mitt begär innehåller inte någon dröm om livslång kärlek, för mig skulle det räcka med att bli hembjuden dit ibland, på en brunch eller middag. Träffas, äta, samtala och kanske få perspektiv.

Fast jag skulle kunna sträcka mig så långt som ett fotografi. Inramat och kanske hängandes i hushållets köksyta.

Begäret stavas Pe El Uu Er Aa. Ja menar Plura, sikken individ. En citatmaskin och sköning som på ålderns höst likt Björn Ranelid peakar i popularitet

Jag ska erkänna att tidigare har jag inte alls varit något stort fan av mannen. Kommer vagt ihåg mitt första och enda möte med karln. Jag minns att det var en av dom få, kanske den enda gången jag och min familj stannat för att äta i Hagsta och inte i Tönnebro. Påväg hem ifrån något semesterfirande. Eldkvarn var där och käka, förklarade far och där är Plura! Jag minns att han hade flätor och jag som typ tolvårig pöjk var mer intresserad av mina pannkakor. Han sööög förmodligen.

Synd, jag borde intresserat mig, presenterat mig och insett att han var en sköning. Då kanske jag just i detta nu suttit och dinerat med Plura, diskuterat njutit och haft det lungt. Kanske hade jag förslagit att han borde bli nästa års julvärd. Plura hade förmodligen skrockat i nekade ton. Men jag hade nog inte gett mig utan tryckt på och beskrivit målande hur han först skulle tända ljuset och sedan ciggen. Dra några bloss och sedan oberört berättat att han var polare med Benjamin syrsa. För sedan då Kalle Ankas jul slutat stå i bar övers och tillreda en julskinka. Dock bara i några minuter för: Kan du vissla Johanna ska ju påa:s...

Ja jag säger ju det. Vilken man! Vilken julvärd!


Edit. Jag har nu två kändisar som jag skulle vilja kunna slå en pling till ibland. Den andre är Gardell!