Håkan Hellström och jag var ingen bra kombo. Jag hade egentligen aldrig gett honom chansen då jag stört mig på det sätt han sjunger.
En film förändrade mitt synsätt. När någon annan sjöng hans låtar så förstod jag. Låtarna var fantastiska och nu när jag visste att låtarna var bra så började jag även gilla Hellströms sätt att sjunga. Kombinationen hans röst, melodierna och texterna blir bara bättre och bättre.
I mina olika sociala flöden och sammankomster ventilarars nu mer tolerant än någonsin åsikter om människor med en annan hudfärg. Häromdagen skrev hen att hen sett en busskur blivit vandaliserad, hen nämnde även på ett fyndigt sätt att dom hade en mörkare hudfärg än hen själv.
Det gav 74 likes.
På balkongen på Bergsgatan undrar jag om statusen blivit av om personerna som vandaliserade busskuren inte var invandrare. Om den blivit av, hade den då gett 74 likes.
Tyvärr tror jag inte det.
Det är så samhället ser ut idag. Fördomsfullt. Såsom min relation till Håkan Hellström var. Kanske jag säger kanske om vi provar att inte vara fördomsfulla och kanske om vi provar att ge alla samma chans.
Om vi låter bli att sprida fördommar.
Om vi som jag lärde känna Håkans musik, så kanske vi kommer på att det inte är så farligt. Det går att prata svenska med brytning utan att vara dum i huvudet. Det går att laga mat på andra sätt utan att vara kriminell. Det går att ha en annan klädstil utan vara en lat bidragstagare.
Det vore ett fint liv, om alla gav alla en chans utan att vara så inskränkt som jag var mot Håkan Hellström. För tänk om han funnits i mitt liv tidigare, vad lättare och härligare det hade varit.
Låtarna hade kanske stoppat blödningarna på ett sargat tonårshjärta snabbare.
Låtarna hade kanske fått mig på dansgolvet.
Låtarna hade kanske hjälpt mig att lära känna ännu fler människor.
Låtarna hade kanske lärt mig, min just nu största sorg att jag inte kan, spela gitarr!
Det är onödigt att känna en fientlighet mot något som man aldrig gett chansen!
söndag 20 juli 2014
måndag 14 juli 2014
Sommarpratarna del 1 2014
Semestern är över och vi med den. Märkligt nog så kändes det roligt att gå till jobbet igen. Tänk att man kan vara belåten med endast en vecka.
Hur som haver det mest positiva med att man återigen börjar jobba är promenaderna till och från jobbet. Man hinner på dessa steg mot kontorets portar tur och retur nästan höra ett helt Sommar i P1 program. Man får fuska och börja lyssna innan man lämnar det lilla, lilla, lilla hushållet på Bergsgatan 5B samt att det är uteslutande poddversionerna med förkortad musik som gäller.
Hittils i år har jag lyssnat på: Jason Diakté, Johan Croneman, Antje Jackelén, Ingalill Mosander, Fredrik Wikingsson och Börje Salming.
Bäst hittills har Wikingsson varit, rolig, nyskapande och med ett bra syfte.
Tätt följ av Jason, ständigt denna Timbuktu.
Croneman var ok, Ingalill Mosander en besvikelse och Antje hade ett bra syfte men nådde inte fram till mig.
Bäst var väl egentligen Börje Salming, men där tvivlar jag på mig själv då han är en stor idol. Hans sommarprat hade kunnat varit att han endast hamrade på en bultbräda samt berättade när han vände på den. Det hade räckt för att tillfredsställa mig. Det är märkligt, vad hänförd man kan vara någon.
Hur som haver det mest positiva med att man återigen börjar jobba är promenaderna till och från jobbet. Man hinner på dessa steg mot kontorets portar tur och retur nästan höra ett helt Sommar i P1 program. Man får fuska och börja lyssna innan man lämnar det lilla, lilla, lilla hushållet på Bergsgatan 5B samt att det är uteslutande poddversionerna med förkortad musik som gäller.
Hittils i år har jag lyssnat på: Jason Diakté, Johan Croneman, Antje Jackelén, Ingalill Mosander, Fredrik Wikingsson och Börje Salming.
Bäst hittills har Wikingsson varit, rolig, nyskapande och med ett bra syfte.
Tätt följ av Jason, ständigt denna Timbuktu.
Croneman var ok, Ingalill Mosander en besvikelse och Antje hade ett bra syfte men nådde inte fram till mig.
Bäst var väl egentligen Börje Salming, men där tvivlar jag på mig själv då han är en stor idol. Hans sommarprat hade kunnat varit att han endast hamrade på en bultbräda samt berättade när han vände på den. Det hade räckt för att tillfredsställa mig. Det är märkligt, vad hänförd man kan vara någon.
Jag har som ni ser några kvar, nästa hen till rakning blir Dregen sedan har jag tjuvlyssnat Jeppe Wikströms sommarprat, där med musik 1:13:30 är det magi på riktigt: Lyssna och njut!
Att man inte var på plats men livet är fint ändå. Det är det. Förjävla fint!
måndag 7 juli 2014
Podd
Jag åt middag med två vänner, vi samtalade och samtalade. Inte en gång åkte min smartphone fram, eller jo två gånger men då googlade jag bara fakta vi behövde för att samtalet skulle vara tillfreds.
Det är två fina vänner det där. Dom får mig att känna ett behov av att uttrycka mig, i onsdags fick jag ett behov av att vi fina vänner borde ha en podd ihop.
Jag är skeptiskt till att det blir ett fenomen och något folk lyssnar på men jag tror jag skulle göra mig bra där. I formatet.
Det är vad det är och som Olle så bra skrev på facebook "vi är alla idioter i våran egen övertygelse" så tror jag att Magnus, Olle och jag skulle vara något att lyssna på.
Kanske blir det av, kanske rinner det ut i sanden. Men det är ett frö så sått i mitt huvud och det kommer inte sluta gro förens vi testat.
/Semesterfiraren
Det är två fina vänner det där. Dom får mig att känna ett behov av att uttrycka mig, i onsdags fick jag ett behov av att vi fina vänner borde ha en podd ihop.
Jag är skeptiskt till att det blir ett fenomen och något folk lyssnar på men jag tror jag skulle göra mig bra där. I formatet.
Det är vad det är och som Olle så bra skrev på facebook "vi är alla idioter i våran egen övertygelse" så tror jag att Magnus, Olle och jag skulle vara något att lyssna på.
Kanske blir det av, kanske rinner det ut i sanden. Men det är ett frö så sått i mitt huvud och det kommer inte sluta gro förens vi testat.
/Semesterfiraren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)