Så här skrev jag för mer än ett år sedan. Kom ihåg hur nöjd jag var över raden "För nu får det vara nog på likgiltighetens sötebrödsdagar....".
Men vad hände, egentligen ingenting. Eller saker händer, jag är hockeytränare, jag vidare utbildar mig inom mitt jobb, jag åker på konserter, träffar nya människor och jag reser.
Men hela tiden i samma hjulspår.
Livet på en pinne som ställningsbyggare är bekvämt, jag har roligt och med tanke på hur lite ansvar man har så ger den mig en bra lön. En lön som man vänjer sig vid. Jag lever inte extra glamoröst genom att köpa dyra kläder, fräsiga bilar och den senaste tekniken. Men den skämmer bort mig eftersom jag alltid har råd.
Vill någon gå ut och äta med mig så är det inte om jag har pengar eller inte som styr utan helt enkelt om jag är sugen. Bortskämt.
Så med tanke på att jag lever ett bra liv samt har roligt på min arbetsplats så blir det svårt att byta hjulspår. Sötebrödsdagarna är för bekväma.
Varför jag då har ett bekymmersamt veck i pannan?
Därför jag är livrädd att vi fyrtio års ålder endera vara kräkless på ställningsbiten eller för slut i kroppen för att fortsätta.
Vad gör jag då?
Då är ju kanske hjulspåren är så djupa så att sadla om är 100gånger svårare. Då kanske hela min lön går åt varje månad och därför kan jag inte kanske ta vilket jobb som helst. Ponera dessutom att det är alternativ två som gör att jag inte längre vill fortsätta i hjulspåren då är jag helt plötsligt ännu mer begränsad.
Ett lyx problem är vad det är. Det är få förunnat som för mig att få en så bra start i livet. Jag hade om jag haft otur fortfarande kunnat ligga på pojkrummet arbetslös. Det är som Mankelicken sa: "Skönt att man ligger på rätt planhalva".
Lyxproblem eller inte. Ett problem är det för mig. Ibland vore det skönt om man blev uppsagd. Då måste man ju reagera för agera verkar ju gå sådär.
Plugga är ju ett alternativ, men jag velar, finns ju ingen sak jag alltid velat och det jag velat mest verkar ju folk kunna bli huller om buller...
En mall vore skönt, en instruktionsbok som man följer punkt till pricka och det bästa resulterar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har ett enkelt recept som gjorde mig rätt nöjd en stund; "Säg upp dig!" det ger en frihetskänsla, möjlighet till omtag och dödar sötebrödsdagar, är faktiskt roligare överlag nu...
SvaraRaderaJo jag vet. Men jag lär vela lite till.
SvaraRadera