söndag 23 juni 2013

Det är fint som vi har det.

Högakusten, Nordingrå, Ådal.

Där bygger vi en bod på/vid vattnet. En sjöbod. En som man kommer kunna sova i och ha som sommarstuga. Det räcker så. Det är väldigt och det kommmer bli underbart och fint.

Midsommardagen tillbringades uppe i boden. Dock är vi inte på långa vägar klara. Det tar tid för en familj som ska bli lätt irriterad och lite osams under själva byggandet. Men också är dom som uppfostrat oss ledare och deras uppfostran har i korta drag varit: Ni kan bli vad ni vill.
Kombinationen av fullt stöd och att man blir lik sina föräldrar har därför skapat tre grabbar som också är/vill vara ledare. Man vill bestämma, törs ha en åsikt och kommer gärna med ifrågasättande eller goda råd, i tid och otid. Sådant sinkar men berikar även ett bygge. Därav tiden men även resultatet.

Nåväl i Ådal, i boden och i våran husvagn i Barsta firades midsommardagen. Det fiskades, grillades, hånades (hjärtligt men rått) och skrattades. Skrattet och gliringarna oss i mellan var bestående oavsett om det var jag, mellanbror, mor och far. Jag, mor och far eller Jag, mor, far, lillebror och hans flickvän. Vad jag förstod så vara känslan densamma även då det var mellanbror, mor och far dagen innan.

Det är fint. Vissa får såklart mer gliringar än dom ger och viceversa. Men alla skrattar. Alla trivs och vi har det väldigt bra. Det är fint, det är tammefan otroligt fint att kunna vara en familj. Där vi trivs med varandra och inte längtar bort. Där vi även om vi retas och kan bli lätt osams aldrig skulle bli riktigt ovänner. Där vi hela tiden har det bra tillsammans.

Visst är det något fint över det hela!
Att man kan fira en midsommardag och känna, det behöver inte vara fler än vi för att ha det bra!
Det är fint att vara en familj.



För övrigt har detta varit min favoritlåt i helgen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar