Vi måste sluta så...

Var ute till havs igår med mor och far. Man funderar bra på en båt. Funderade fram denna text som jag än så länge inte vet vad jag ska göra med mer än att publicera här. Det får duga.

Allting börjar från ingenting. För att någonting ska skapas så måste först någon så det. Sedan varierar det beroende på vad för något man sått huruvida snabb det gror och växer sig stort.

Det farliga är att ibland sår man utan att man vet om det, "gör du bomben nu så töms nog bassängen" var menat samt blev ett skämt där och då för allmänheten. Men i individen grodde det och blev tillslut en sanning. Från att haft en riktig självbild om att vara lagom på alla vis till att få en självbild att man är tjock ful och förmodligen aldrig mer kommer bli älskade förutom av sin egen mor. Självförtroendet i botten och flera års av reparation med hjälp av onödigt viktkrig väntar.

I dagens samhälle verkar det vara ett stort jordbruk på gång. Jordbruket har tyvärr redan tagit fart och ett främlingsfientligt parti sitter i riksdagen. Trots detta varningens finger så fortsätter gemene man att så. Man garvar lite hemma vid Capricciosan medan man diskuterar hur många gånger har inte den lokala pizzan bytt ägare. Efter ett tags dividerande enas man vid att DOM gör det för att tjäna pengar. Arbetsgivaravgift hit och moms dit. Man fortsätter doppa pizzan i bearnaisen och ordar om att man dessutom aldrig heller får kvitto av DOM. Men det bjuder man gärna DOM på "jag menar oj vad DOM jobbar". Bara DOM inte samtidigt går på A-kassan för då är det helt åt h*lv*t*. Det får DOM bara inte göra.
Dessa middagssamtal går ofta under epitetet "Jag är inte rasist men DOM ska inte".

På en arbetsplats skämtar man om att göra dykardräkter av alla invandrare. Man skrattar högt åt över hur mycket pengar man skulle tjäna eftersom svart förmodligen är den populäraste färgen på just dessa. Där på arbetsplatsen kanske det är ett skämt, osmakligt men ett skämt för 3 av 4. Men i den fjärde såddes ett frö och ingen av oss vet hur fort det växer sig starkt och övertygande.

Vardagsrasism "Jag-är inte-rasist-men" blir allt vanligare vart man än är, i omklädningsrum, socialamedier, arbetsplatser och korvköer. Sakta men säkert blir det allt mer legitimt att vara lite vardagsrasist. Man höjer tillslut inte på ögonbrynen åt det osmakliga att skämta om att göra undervattenskläder av en människas hud. Man irriterar sig inte lika mycket på att varje gång man äter pizza så ältas det att DOM inte får lura OSS. Det man sådde som ett skämt/gliring har tillslut blivit en sanning och ju mer man hör den desto mer övertygande blir den. Tillslut har man lika värderingar som valnattens hejarklack "Jimmie Åkesson Tja-la-lalalala.....". Man börjar tänka vi och DOM termerna. Termer som bara är påhittade.

Det är därför dags att sätta ner foten och fylla igen de små hålen som den "oskyldiga" och osmakliga främlings fientligheten hela tiden växer sig starkare utav. Alex Schulman skrev bra på sin blogg för ett tag sedan där han inte förstod hur Janne Gunnarsson kunde få fortsätta vara expertkommentator efter sin status uppdatering på facebook. Angående regeringens beslut att stänga dörren för stora mästerskap på Public Service så löd Gunnarssons tankar på pränt: ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh." Schulman kritiserade öppet SVT och menade att han inte var intresserade att betala citat "en främlingsfientlig idiots" lön.
Men vi får inte nöja oss där, det är inte bara Public Service som måste ta sitt ansvar. Vi alla måste tänka till och kritisera varandra, börja markera då någonting tenderar till att inte längre vara okej. Vi måste sätta käppar i våra vänners jordbruk. För det som du, jag och vi kanske uppfattade som ett skämt eller en försvarbar gliring göder eller sår rasismen i någon utav våra vänners inre. Det hela kan då sluta i ett främlingsfientligt samhälle och det är verkligen inget samhälle som jag är särskild imponerad att delta i.