Dikterar om musikdiktatorer på fest

Om livet hade varit annorlunda och jag hade varit 22 år för tio år sedan. 22 år 2002. Då hade jag varit en sådan som bränt skivor för att ta med på fest!
På skivorna skulle det vara något medryckande som ingen annan hört. Jag skulle sätta in den i CD-spelaren och med överlägsen stil trycka på PLAY. Som en posör nöjd över att vara lite exklusiv.

Jag är nämligen en sådan idag.
På fest skriver jag gärna in något på Spotify som så få som möjligt tidigare hört. Alternativ en låt som fallit i glömska för den stora massan. Min tanke om mig själv är att folk ska tänka:
Martin Nilsson kan det där med musik. Han går i bräschen för det som är oväntat bra och kommer på radio om två veckor.

Som tur är har jag hyfsad självinsikt och inser att så tänker inte alls gemene man. Gemene man är nog i allmänhet ganska le mig när det kommer till musik i samband med fest.

Jag är nämligen en sådan som alla dom.
Jag är nämligen en sådan som kan avbryta en annan låt på Spotify i förmån för mitt egna val.
Jag är nämligen Khadaffi, Mubarak och Tengil då det gäller rätten att använda musiktjänsten under fest.
En sådan som torde sig ha så bra musiksmak att en lista för allmänheten skapats.
http://open.spotify.com/user/martinenilsson/playlist/5pqeAbkLBbjf8EX4euZ53u

Men det har blivit bättre.
För förr var jag nämligen en sådan som slutade lyssna på något då för många började lyssna på det.
För förr var jag nämligen en sådan som hänvisade till en annan låt av samma artist då någon spelade en känd hit. Mest för att mästra.
För förr var jag en som oftast påstod sig hört det mesta.
En sådan som ibland skarvade lite och påstod sig lyssnat på låten sedan den släpptes. Helst tidigare än då.
För förr, då det kom till musik, så var jag en stropp.

Efter idag, eller sedan någon månad tillbaka, är jag lite bättre ändå. För efter Norrlandsmästerkapen med Tvpucklaget födda -97 så har jag kommit till insikt. Min musik är gårdagens grej. I omklädningsrummet spelades artister jag aldrig hört. Jag var gammal trots mitt idogt lyssnande på P3. Det var inte bara det att artisterna var för mig okända, det var dessutom bra.

 Det är skönt att komma till insikt.