Dagen efter doppardagen

vrrrrrrrn tute vrrrrrrrrrn tute vrrrrrrrrrrrrrrn vrnvrnvrnvrrrrrrrrrrrrrrrrrrrn.

Julafton har varit.
Klappar får man inte för att man är snäll utan för att man är älskad fick jag mig påmint på midnattsmässan.

Älskad av mängder är man, för likt en halvt avlägsen bekant blev överserverad på en av Sundsvalls mathak med sprit så blev jag helt överöst med kärlek ifrom av julklappar.
Fina, nödvändiga och onödiga.
Dock ska jag villigt erkänna att lite legoabstinens får man ju. Det är få saker som slår känslan av iver då man väntar på att julklappsutdelningen ska vara färdigt så att man kan bygga sitt spridel nya legofort. Följa ritningen, leta delarna, bringa ordning och skapa en ny värld.

Ett substitut fick jag i alla fall, kanske inte det första man tänker då man ser den men ett substitut för legot blev det.

Jag fick nämligen en nödvändig skruvdragare av min farmor och farfar.
Fantastiskt, dels för att jag på riktigt vill äga en sådan och dels eftersom........
Närmare lego än att demontera, montera, demontera, montera demontera och återigen montera mitt IKEAköksbord kommer man inte lego.

Vrrrrrn, teto, vrrrrrn, teto, vrrrrrrn, vrrrrn, vrrrrn, vrrrrn, teto.